av Stefan Stenudd

Stefan Stenudd
Stefan Stenudd
är författare till flera böcker om astrologi, samt annan facklitteratur och romaner. Han är även idéhistoriker med forskning i skapelsemyter. Här är hans hemsida: stenudd.se


HOROSKOPI
är den astrologiska metoden att upprätta och tolka horoskop. Här görs det för Sverige och hela världen, vilket kallas mundan astrologi (världsastrologi).


Horoskop för nya millenniet, av Stefan Stenudd.
Horoskop för nya millenniet
Stefan Stenudds bok om horoskop för länder och hela världen, med astrologiska förutsägelser om hela 2000-talet. Klicka på bilden för att se boken på AdLibris.
Mer om boken på förlagets hemsida.



Ställ och tolka ditt horoskop, av Stefan Stenudd
Ställ och tolka ditt horoskop
Stefan Stenudds bok om astrologi och hur du tolkar ditt horoskop - nu i pocket, reviderad och utvidgad. 527 sidor! Klicka på bilden för att se boken på AdLibris.
Mer om boken på förlagets hemsida.


Your Health in Your Horoscope. Book by Stefan Stenudd.
Your Health in Your Horoscope
Stefan Stenudd's book on medical astrology, how to use your horoscope to learn about your health. Klicka på bilden för att se boken på AdLibris.


Qi - öva upp livskraften, av Stefan Stenudd.
Qi - öva upp livskraften
Qi (också stavat chi och ki) är det österländska begreppet för livsenergi. Den här boken förklarar principerna och ger ett stort antal mycket enkla men effektiva övningar för hur du stimulerar din livskraft. Klicka på bilden för att se boken på AdLibris.
Mer om boken på förlagets hemsida.


Allt om ditt stjärntecken


In English:
Complete Horoscope
COMPLETE HOROSCOPE
English website about classical astrology, by Stefan Stenudd.

Stegvis utveckling:
konjunktionscykler




Konjunktion När planeter på stjärnhimlen bildar aspekter med varandra ska förstås dessa visavi ett horoskop tolkas precis som andra transiter, men de har en förstärkt betydelse genom sin sällsynthet och den addition av inflytanden som sker när inte bara en utan flera planeter är i samtidig transit till punkter i horoskopet. Viktigast är självklart konjunktionen - när planeter på stjärnhimlen ser ut att mötas. För de yttre planeterna sker detta med så långsträckta intervall att de spelar roll även om det inte sker i positioner som bildar transit aspekt till någon punkt i horoskopet. Dem ger vi oss i kast med.


Vid tidpunkten för en sådan konjunktion bör händelser äga rum som är tydliga uttryck för konjunktionens beskaffenhet, men egentligen ska hela tidsrymden fram till nästa konjunktion med samma planeter ses som en process, ett skede med sin egen logik och utvecklingskedja - i synnerhet med uppmärksammande av hur konjunktionerna förflyttar sig i zodiaken.

Nedan är de presenterade i ordning efter hur sällan de uppträder, från den mest sparsamma till den vanligaste. De konjunktioner som återkommer raskare än den tjugoårsperiod som råder mellan Jupiter och Saturnus har utelämnats, eftersom deras inflytande ändå är nära nog försumbart, sett till hela millenniet.

Metamorfos: Pluto-Neptunus

PlutoNeptunus

Det dröjer 493 år mellan Plutos och Neptunus konjunktioner, men de har en märklig regelbundenhet: för varje gång har Pluto gått nästan precis två varv och Neptunus tre, så konjunktionerna sker med blott några graders frammarsch i zodiaken. Det innebär också att planeternas oppositioner inträffar med samma tidsmässiga regelbundenhet, mitt emellan varje konjunktion. Den senaste konjunktionen var inte längre sedan än 1891-92 och skedde i 8° Tvillingarna. I samma stjärntecken har konjunktionen skett sedan 1398 och kommer att fortsätta flera tusen år till.

Det innebär att de stora omvälvningar, metamorfoser av oanad art och överväldigande betydelse, som konjunktionen signalerar, under hela detta utsträckta skede från 1300-talets slut till sisådär 8000-talet kommer att ha Tvillingkaraktär, alltså främst beröra kommunikation, språk, grundläggande folkbildning och mänskliga umgängesvanor. Det stämmer ju väl med det nya millenniets tydliga tonvikt på samma fält. Det var sålunda ofrånkomligt att boktryckarkonsten uppfanns strax efter den första konjunktionen i Tvillingarna och att radiotrafiken dök upp i samband med den andra. Lika revolutionerande uppfinningar av nya kommunikationsmedel är alltså att förvänta även omkring år 2384 och 2877 - fast vi idag inte ens kan föreställa oss vad det skulle kunna vara (jag gör dock små försök nedan).

Konjunktionen Pluto-Neptunus:

år Position Omvälvning
578 f.Kr.
84 f.Kr.
412
905
1398
1891
2384
2877
Oxen
Oxen
Oxen
Oxen
Tvillingarna
Tvillingarna
Tvillingarna
Tvillingarna
materiell försörjning
materiell försörjning
materiell försörjning
materiell försörjning
kommunikation och språk
kommunikation och språk
kommunikation och språk
kommunikation och språk

År 2384 sker konjunktionen i 12° Tvillingarna, vilket i världshoroskopet för nya millenniet är alldeles i början på 9:e huset - som också handlar om förändring. Här sker alltså omfattande nydaning av den lättillgängliga, löpande kommunikationen i det riktigt långsträckta perspektivet. En vågad gissning skulle vara att kommunikationssignalerna nu fås att överträffa ljushastigheten, vilket vidare antyder att stora behov av detta måste föreligga: antingen är mänskligheten så vida spridd i solsystemet att det blivit ett trängande behov, eller har vi inlett samtal med utomjordiska civilisationer, i så fall tillräckligt omfattande och stimulerande för att pocka på kvickare transport av varje meddelande, gärna till den grad att oavbrutna samtal kan föras på många ljusårs avstånd.

Eftersom konjunktionen hamnar i opposition till Pluto i Skytten och 3:e huset i horoskopet, kommer denna väldiga förändring att ske på bekostnad av de nyordningar och genombrott som annars sker vad gäller vanligt folks möjligheter till fri kommunikation. Det antyder att de nya omställningarna må göra folk mer beresta och smidigt rörliga än någonsin, men det bryter upp vänskapsband och gör att människor i hög grad får svårt att röra sig fritt i det lokala perspektivet. Det är som om - delvis påtvingat - folk förmås att ersätta sitt vardagsumgänge med en globalitet som må vara stimulerande men också alienerande, och trots de större avstånden som tillryggaläggs känns perspektiven snävare - som om den nya värld som öppnas trots allt är mindre än den som delvis sluts, rentav blott en chimär. I det individuella perspektivet lyckas folk ändå vidga sina vyer genom denna stora förändring, men det sker liksom indirekt, och tar lång tid att inse. Ändå är det inte många som öppet beklagar sig, utan mänskligheten tycks med denna landvinning få en resning, en förklarad framtoning, där den allmänna attityden blir ledigare och på sätt och vis lekfullare.

Konjunktionen år 2877 blir på 16° Tvillingarna, som är i trigon till Uranus i horoskopet. Här är det mycket tydligt hur nydaningen inom den globala kommunikationen stimulerar folks individuella väg till självinsikt och visdom, om än alltjämt på ett bakomliggande fast ytterst inspirerande vis. Det syns inte lika tydligt i den allmänna attityden eller folks vardagliga uppträdande som föregående konjunktion, men i människors inre är det denna gång ändå av större betydelse och genomslagskraft. Folk har anpassat sig till nyordningen och lärt sig att optimalt göra nytta av den för egen personlighetsutveckling. Jag tvekar att gissa vad för ny kommunikationsteknik som föds här - den bör ha inte så lite att göra med människans förmåga att kommunicera med sitt eget inre - kanske en form av tankeläsning?

Följande konjunktion sker år 3368 och är därför utanför denna boks tidsomfång, men den är så intressant att den inte kan förbigås: här sker den på 14° Tvillingarna samtidigt som Uranus är på 17° i samma stjärntecken - alltså deltar i konjunktionen tämligen tätt. En sådan trio har inte dykt upp sedan 570-talet före Kristus, då med större intensitet eftersom Uranus var på väg in i den i stället för ut. I medeltal lär den dyka upp med 120.000 års mellanrum, om man ska kräva stor exakthet av den. Förra uppdykandet var i en period av mänsklig kultur som måste anses fenomenalt rik på stora tänkare, såsom Buddha, Konfucius och många av de gamla grekerna - och då skedde konjunktionen i Oxen, som inte precis är filosofins himmelrike. När det sker i Tvillingarna torde tänkandet få ett alldeles sagolikt - kanske rentav outhärdligt - crescendo. Det är inte otänkbart att de millennier som därpå följer kommer att betrakta all form av kommunikation som föregått dem som föga mer än en klumpig, ynklig uppvärmning.

Neptunus och Pluto hinner inte bara med två konjunktioner under millenniet, även av oppositioner blir det två - år 2138 och 2632. Här står deras krafter rakt emot varandra, och med denna sällsynta konstellation är det av omfattande betydelse.

år 2138 sker det med Neptunus i Skytten, mycket nära Plutos plats i världshoroskopet, och Pluto Tvillingarna. Då är det drastiska förändringar i världsordningen - i synnerhet vad gäller all slags kommunikation - som går tvärs emot de vaknande idéerna om radikal nyordning i hur resurser ska fördelas och folk få möjlighet till större personlig frihet. En omställning som kanske inte är alldeles nödvändig begränsar allmänhetens rörelsefrihet, trots att det samtidigt är något som alla hoppas åtnjuta och drömmer om.

År 2632 befinner sig Neptunus åter i Skytten, men längre fram i stjärntecknet, och Pluto sammalunda i Tvillingarna. Nu är det också dramatiska omställningar inom all slags kommunikation, speciellt på internationell nivå, som sätter käppar i hjulet för vanligt folk - i synnerhet deras egen lokala kommunikation, som de just vid samma tid är ökat inspirerade av. Möjligheten till nya, spännande och otvungna umgängesformer stöter på patrull, eftersom samhället centralt organiseras efter andra riktlinjer. Även skolväsendet förlorar något av den tjusning som är i antågande - åtminstone tillfälligt.

Genombrott: Neptunus-Uranus

NeptunusUranus

Det är en väldig skillnad i hastighet mellan solsystemets sällsyntaste konjunktion, Pluto-Neptunus, och den följande. Uranus går över Neptunus nästan tre gånger så ofta, med sin intervall om 171 år. Ändå är det anmärkningsvärda ting som konjunktionen signalerar - plötsliga, svindlande öppningar i mentalitet ochtänkande, så till den grad att det är att likna vid visioner eller i sina bästa stunder det som zen kallar upplysning - stunder där en klarhet gör tillvarons märkliga ordning begriplig, dess intrikata mönster fattbart.

En sådan stund kan inte vara särskilt länge men den skänker ändå en upplevelse av att världsalltet trots allt är finurligt sammansatt, som av ett medvetet väsen - med tydligt artistisk ådra.

På ett mer jordnära plan stimulerar konjunktionen betydande genombrott, landvinningar, upptäckter och uppfinningar, som då rör sig inom ämnesfält besläktade med den position i zodiaken där konjunktionen äger rum. Det är inte sällan skeden som gärna beskrivs med ordet revolution, men ska då inte i förstone tolkas politiskt - en omvälvning av makt och regering hör Pluto till - utan som ett kraftord för hur överraskande de är och varaktig den förändring de medför blir.

Kanske är ordet genombrott det mest relevanta för konjunktionen, och det är olika hur tydliga dessa är eftersom de tenderar att främst ske i teoretiska, intellektuella sammanhang - när de i vattentecken har en intuitiv karaktär kan de vara rent obegripliga, medan de i jordtecken brukar ta sig konkreta uttryck.

Här är de senaste konjunktionerna och samtliga som sker under nya millenniet. Ibland är det precis på gränsen mellan två zodiaktecken, varvid båda har angivits. Vid val av nyckelord för envar konjunktion har jag tagit hänsyn till vilken del av zodiaktecknet som konjunktionen skett i. Som synes avancerar den för varje gång med ett gradtal som oftast ger två uppdykanden i varje stjärntecken. Processen som en konjunktion visar starten på ska förstås så att den fortgår hela tiden fram till nästa konjunktion, som blir en konsekvens av vad den föregående satte igång, och så vidare.

Konjunktionen Neptunus-Uranus:

år Position Genombrott
1307
1478
1650
1821
1993
2165
2337
2509
2681
2853
Skorpionen
Skorpionen/Skytten
Skytten
Stenbocken
Stenbocken
Vattumannen
Vattumannen
Fiskarna
Fiskarna/Väduren
Väduren
suggestion
utlevelse
oberoende
konstruktion
struktur
uppdagande
analys
övertygelse
hängivenhet
integritet

De förflutna konjunktionerna beskriver en kulturell utveckling, särskilt tydlig i det europeiska samhället. Från 1307 (året för Dantes Gudomliga komedi) rådde medeltidens suggestiva religiositet med såväl helvetet som andra - mer näraliggande - hotbilder. Efter 1478 växte reformationen och renässansen fram, varvid det personliga uttrycket fick större spelrum - i alla fall för somliga. 1650 hade den vetenskapliga revolutionen vaknat, som ett resultat av personliga gärningar i trots mot kyrkans förtryck, och följdes av upplysningen. Från 1821 blev industrialiseringen allra mest tongivande, det mekaniserade och högteknologiska samhället växte fram, med hjälp av den vetenskapliga utveckling som startat under föregående period.

1993 ligger alltjämt så nära bakom oss att den period som dess konjunktion begynte med är en fråga om astrologisk tolkning. Platsen för Uranus och Neptunus var cirka 20° Stenbocken, vilken har mer att göra med strukturer än imposanta byggnadsverk och andra storslagna konstruktioner som hör Stenbockens första del mest till. Dessa strukturer har ändå en klart materiell prägel - de är konkreta, stadiga och varaktiga. Det kan röra sig om en moderniserad och utbyggd infrastruktur för samhälle och dess industri - där drivkraften till detta är en samhällelig inställning, som understödjer en sådan utbyggnad. Periodens mentalitet visar större angelägenhet om att omorganisera och effektivisera användandet av befintliga resurser, redan fungerande anläggningar, än att konstruera nya från grunden.

År 2165 sker konjunktionen på 6° Vattumannen - och detta måste, om något, vara startpunkten för Vattumannens tidsålder, som i så fall den kulturella utvecklingen från 1993 pekar mot. I och för sig uppträder konjunktionen så ofta som vart 171:a år, men senast det skedde i Vattumannen var för så länge sedan som år 1434 f.Kr. - det sker alltså med större avstånd än tidsåldrarnas skiften.

Konjunktionen 2165 äger rum i tidsålderns eget zodiaktecken, dess härskare Uranus är involverad - tillsammans med Neptunus, som också har karaktär av ett rikt inre liv. Tillsammans ger de en stor vision, insikt och bländande klarsyn, som det gott kan ta ett par årtusenden att smälta ordentligt. Vid tillfället för den inledande konjunktionen ingår även Merkurius i den. Därmed torde språket och den vardagliga kommunikationen genast och smidigt ingå i dessa perspektiv och beredvilligt uttrycka dem. Och hela denna sammanslagning av influenser sker blott 3° från Neptunus i världshoroskopet, varför Neptunus nyligen haft sin första transitkonjunktion med sig själv och den folkliga fantasin, de folkliga visionerna, befinner sig i sitt esse. Tveklöst måste detta vara en tid av högtflygande tankar, av en synnerligen inspirerad kulturell aktivitet, som är koncentrerad på och mest framstående inom den privata sfären.

Det är i den folkligt intima sfären som tänkandet och den analytiska processen allra mest gör sig gällande, så att överhetens fora och även konstens frontgestalter alldeles hamnar i bakvattnet. Det dröjer några år innan de sistnämnda lyckas haka på - och vad gäller civilisationens maktskikt kommer de att vara än mer trögväckta, rent motsträviga. Från denna stund kommer millenniet i hög grad att ha en vidgande spricka mellan maktens och folkets perspektiv. Vad för tankar som rör sig i folks huvuden, och vad för världsbild som växer fram allt skarpare i deras sinnen, är något som makthavarna ställer sig frågande inför - om de alls förstår att begrunda saken. Makten blir snarare sysselsatt med sådana sidor av samhällslivet som folk bedömer som oväsentliga och därför gladeligt frånhänder sig - vilket inte hindrar att de periodvis drabbas besvärande av konsekvenserna, när makten då och då med just dessa redskap bekämpar allmänhetens intressen.

Oppositionen till månknuten i världshoroskopet säger att denna motsättning - och folkets strävan efter en upplyftande, stimulerande privat sfär med de vidaste perspektiv - kommer att vara en utvecklingsriktning, låt oss lättsamt kalla det en trend, för hela återstoden av årtusendet.

Årtalet är så viktigt att det bör granskas en smula mer ingående också vad gäller de övriga planeternas transiter. Mars och Saturnus befinner sig vid dagen för Uranus och Neptunus exakta konjunktion - den 17 januari 2165 - i så gott som exakt konjunktion de också, på 3° Stenbocken, inpå Merkurius i världshoroskopets tredje hus. Vidare är transiten Pluto samtidigt i opposition till konjunktionen Mars-Saturnus. Det påvisar förstås konflikter och komplikationer, som inte kan sätta käppar i hjulet för den tankeprocess som Uranus-Neptunus startar, men det sker i en tid av markanta sociala spänningar. Krävande men helt ofrånkomliga direktiv påtvingas allmänheten och utgör något slags munkavle, ett krav på självcensur, i det vardagliga samtalet och meningsutbytet. Men det är inte uteslutande negativt, snarare blir det ett sätt för folk att skärpa sina argument, koncentrera sin diskussion, så att de formulerar distinkta slutsatser och skärper alla redskap de har till förfogande för sin kommunikation - på så vis blir dessa restriktioner en hjälp i att föra folklig strävan till självinsikt vidare, vad de än från början avsetts för. De ingår i en större förändring av samhällets uttryckligt välvilliga resurser för att skydda och värna om sina medborgare, som tyvärr i sin förlängning leder till att avancera överhetens positioner och öka dess kontroll av befolkningen.

När konjunktionen Uranus-Neptunus sker i Vattumannen igen år 2337 visar detta att den process som är tidsålderns nerv och röda tråd fortsätter markant och koncentrerat under alla år mellan dessa två konjunktioner. 2337 sker det på 24° Vattumannen, som i världshoroskopet svarar mot femte huset och är i hyfsat nära konjunktion med Mars. Det säger att folket i högsta grad gripit fatt i de medel de behöver för sin personliga utveckling - vad myndigheterna än tycker om saken - och att nu även konsten och kulturlivet engagerat sig i processen, gör gemensam sak med allmänheten. Det kostar på, så att man får vara beredda på vissa materiella uppoffringar, men det lär inte göra mången människa tvehågsen - särskilt svåra umbäranden är det inte heller fråga om.

Följande konjunktion sker 2509 i Fiskarna, vilket betyder att perioden fram tills dess har sett en förskjutning av tankeprocesserna från filosofi mot religion och dylika mer svävande ting. Det är sålunda troligt att en religion och religiositet som rimmar med Vattumannens tidsålder och kommer att dominera den, föds under perioden - möjligen så att den växer fram så sakteliga för att runt år 2509 finna sin färdiga form, och framgent göra sig mer och mer etablerad i folksinnet. Hos stora delar av allmänheten är denna religion en tillflykt när sökandet blivit dem övermäktigt och de många insikterna om tillvarons ofantliga komplexitet alltför tunga att bära. Religionen är också något av en reaktion på en torr saklighet som i viss mån kännetecknat den framväxande världsbilden i folkmedvetandet. För många blir alltså religionen något av ett slut på den vattumanska tankeprocessen - hur vattumanskt religionen än i vissa stycken är formulerad - medan den för andra snart öppnar vägen för ännu djupare syftande arbete på självinsikt och självförverkligande.

Konjunktionen år 2681 sker precis på gränsen mellan Fiskarnas och Vädurens tecken. Det är symboliskt mycket intressant eftersom konjunktionen vanligtvis inträffar två gånger i rad i samma tecken - här är det som om Vattumannens tidsålder inte riktigt vill ha för starka influenser av ett tecken som hör den föregående tidsåldern till. Religionen stöter alltså på patrull, med motsättningar, invändningar, även en direkt kamp mot dess roll i världen - något av vad man idag kallar deprogrammering, när religiösa fanatiker ska så att säga omskolas.

Det är dock - kanske varken nu eller runt år 2681 - primärt fråga om att återväcka förnuftet, snarare en reaktion mot att det religiösa tänkandet kommit att dominera den andliga varseblivningen i alltför hög grad. Man vill bryta med sådana fixerade sanningar, befria sinnet från dylika skygglappar, utan att det är särskilt noga med vad som ska komma i stället.

Millenniets sista konjunktion Uranus-Neptunus sker år 2853 på Vädurens 18:e grad. Den visar att frigörelseprocessen fortgår ända sedan förra konjunktionen och millenniet ut - teoretiska byggen, oavsett hur imponerande eller övertygande, ska rivas för att ge plats åt ett fritt tänkande som kan göra nya, djärva upptäckter. Man kan någorlunda jämföra det med den idé som maoismen i Kina hade med sin ständiga kulturrevolution - hur det än var ställt med dess realisering. Så fort tänkandet går i invanda spår ska det brytas upp. Eftersom konjunktionen sker i världshoroskopets sjunde hus är det troligt att denna ständiga intellektuella upproriskhet uttrycker sig smått dialektiskt, med motsatsernas förening, likaså att dialogen - särskilt i formen av argumentation pro et contra - blir det redskap med vilket människor såväl i det privata som offentliga rummet resonerar sig framåt.

Konjunktionens första uppträdande på 3000-talet är år 3024 i Oxen, vilket visar att den kulturella processen dessförinnan handlat mycket om att alla rön som nåtts i tänkande och forskning ska få materiella uttryck, användas till att göra den konkreta tillvaron drägligare och mer naturligt harmonisk. även om det dröjer till 3000-talet innan denna riktning visar sina mest tydliga resultat, har den en stigande dominans över det kulturella framåtskridandet under 2000-talets sista århundrade. Det är också en tid när man i allt högre grad inser att en sådan strävan kräver allianser, samarbete och varaktig trofasthet. Lojalitet blir ett begrepp med stigande popularitet, äktenskapet får något av en renässans - som dock dröjer till det tidiga 3000-talet med att få förnyat fasta former.

Nytänkande: Pluto-Uranus

PlutoUranus

Där Neptunus och Uranus i konjunktion leder till visionära perspektiv i tänkandet, klarsyner som sträcker sig längre än ens ögat självt når, skapar Pluto i Uranus ett uppbrott från gamla tankemönster - men är inte lika noga med att forma de nya. Nytänkandet är alltså framför allt ett avståndstagande från de dittillsvarande tankebanorna.

Aspekten återkommer med i genomsnitt 127 års mellanrum, men det varierar framför allt beroende på hur snabb del av sin bana Pluto befinner sig i - ändå är det en tillräckligt tät frekvens för att dess effekter inte ska hinna bli lika fundamentalt omvälvande som de långsammare cyklerna beskrivna ovan. I stället gör sig konjunktionen tydligare kännbar i tiden och har ett abruptare sätt att såväl dyka upp som påverka sin samtid.

Eftersom Pluto har en närhet till politiken och Uranus till vetenskapen, blir deras sammansmältning i konjunktionen särskilt verksam i att forma samhällssyn, dogmer för hur civilisationen ska styras, teorier om världsordningens mekanismer. Här kristalliseras politiska ideologier fram - utan att det nödvändigtvis innebär att de appliceras på realpolitiken, ty där vill gärna andra krafter, till exempel Pluto i eget majestät och Saturnus, vara med och råda. Det är alltså främst de teoretiska grunderna för politik och samhällssyn som konjunktionen visar på, vilket förvisso inte sällan för med sig att det politiska livet tenderar åt samma håll. Därför är det mycket tänkbart att konjunktionerna redan när de inträffar kommer till uttryck i samhällsskeden som kan vara dramatiska och omvälvande, rentav revolutionära.

Ett ord som någorlunda sammanfattar konjunktionens roll är ideologi, om det förstås i ett profant politiskt sammanhang i stället för filosofiskt eller religiöst. Vid val av nedanstående nyckelord har hänsyn tagits till i vilken del av zodiaktecknen som konjunktionen skett. I likhet med andra konjunktionscykler ska också Pluto-Uranus förstås så att en process sker under perioden mellan en konjunktion och nästa - och den är tydligt knuten till samhällets dynamiska utveckling.

Konjunktionen Pluto-Uranus:

År Position Ideologi
1710
1850
1965
2104
2221
2357
2477
2610
2734
2863
2991
Lejonet/Jungfrun
Väduren/Oxen
Jungfrun
Oxen
Vågen
Oxen
Skorpionen
Oxen
Skorpionen
Tvillingarna
Skytten
omprövning
konsolidering
ifrågasättande
välstånd
etik
välfärd
kuvande
vardaglighet
manipulation
förhandling
förändring

De historiska exemplen på konjunktionen visar något av hur samhällssynen formulerats och omformulerats i ideologiskt hänseende. Med konjunktionen 1710 startade en omprövning som innebar ett ifrågasättande av tidens båda stora överhuvuden - kungamakten och kyrkan. Borgarskapet steg fram och tog vid periodens slut över ledarskapet. Från 1850 inträdde en period som centralt handlade om att trygga vunna segrar och rikedomar, ombesörja att framgångar inte gjordes om intet eller erövringar gick förlorade - där föddes välfärdssamhället. 1965 innebar att välfärdsidealet började ifrågasättas, likaså över huvud taget det samhällsbygge som ägt rum under föregående period.

Denna kritiska, reformerande fas varar fram till år 2104, men den glider snarare mot en förstärkt materialism än från den, vad än det sena 1900-talets ideologiska debatt gett intryck av. Varje gång en våg av kritisk omprövning bedarrat visar det sig att en materialistisk grundsyn vuxit sig starkare. I det nya millenniets världshoroskop befinner sig konjunktionen i tolfte huset, vilket betyder att första århundradet kommer att kännetecknas av en politisk ideologisk process som ideligen faller tillbaka på att välfärden kräver allmänhetens uppoffringar för att inte raseras - en retorik vi redan fått oss till livs ända sedan konjunktionen skedde 1965.

Så kommer tongångarna att fortsätta ljuda fram till 2104, då konjunktionen sker i världshoroskopets sjunde hus, några grader från Saturnus. Det betyder att ett omfattande välstånd erbjuds - åt dem som accepterar att binda upp sig, ingå avtal och bjuda till i samarbete med andra parter. Ensam är inte stark, i detta läge. Man måste ha allierade, måste ingå koalitioner av både små och stora slag för att få tillgång till överskotten.

Därmed blir somliga gynnade och andra ställs utanför välfärdssamhällets rikedomar, vilket med tiden väcker en moralisk indignation. Från och med konjunktionen år 2221 i tolfte huset står detta klart och många väljer att avstå överflödet för att slippa delta i den orättvisa fördelningen. I samhället vaknar och växer en önskan att skapa balans och fördela resurserna rättvist, men det visar sig att de inte räcker till för det, varför såväl konflikter som umbäranden blir följden. De som vill stå för sina ideal - och de är många, även i ledande samhällsskikt - får räkna med uppoffringar. Det blir till och med lite mode i det, så att människor med stolthet visar upp knappheten i sina tillgångar och umbärandena de får utstå - som bevis på deras höga ideal.

Det blir mer och mer en belastning för alla, särskilt som perioden inte med samma energi verkar för en utökning av resurserna. Så när år 2357 ser konjunktionen äga rum i åttonde huset, är det oåterkalleligen på det viset att somliga är trygga i välfärden - och låter den gå i arv inom släkten - medan andra är helt ställda utanför och inte verkar ha mycket till chans att någonsin nå den. Det visar sig också att överflödets grund och förutsättning inte är några nymodigheter, utan de uråldriga komponenterna: föda och naturrikedomar.

Denna stadfästa orättvisa i fördelningen gör förstås samhället alltmer labilt, varför de mest välbärgade grupperna i samhället - vilka ofrånkomligen också är de mäktigaste - från och med konjunktionen 2477 i första huset skärper politiska resonemang och metoder för att kväsa missnöje, dämpa oron, lägga sordin på motsättningarna. Hur raffinerat detta maktspel än blir kan det inte annat än öka trycket under kastrullens lock, så att protesterna fördröjs men stärks under tiden.

Fram vid år 2610 har detta lett till att vissa omfördelningar verkligen sker - men inte så att de i sak ändrar på obalansen eller orättvisan. Det är i hög grad blott så att det är andra människor som får varsin bit av kakan, och åter andra som blir utan. De som får njuta välfärd är i alla fall fler denna gång - det åstadkommer periodens omfördelning - men därmed är det också mindre överflöd för var och en av dem. Skillnaden mellan dem som har och dem som inte har blir gradvis mindre, så att det mot periodens slut framstår som förbryllande att välståndet alls ska vara särskilt eftersträvansvärt.

År 2734 är konjunktionen tillbaka i Skorpionen, men nu i dess slut och mitt i världshoroskopets andra hus - nästgårds med Venus i början på Skytten. Det innebär att tillgångarna faktiskt ökar markant under denna period, framför allt förmågan att utan större besvär kunna komma åt dem. Sådant frestar förstås, så här inträder något av en klappjakt i det fördolda, under ytan. Man tävlar med varandra om att roffa åt sig livets goda och bli oberoende, och de som förlorar kommer på obestånd - vilket också är ett slags ekonomisk frihet. Detta finurliga spel med alla sina turer och obegripliga regler - om det alls finns några - är sannerligen lärorikt men inte så att det gynnar människors seriösa strävan efter självinsikt, därtill är perspektiven lite väl snäva och målen alltför lättköpta.

Därför utvecklar det sig så att såväl folket som dess härskare börjar ta spelet på allt mindre allvar. Konjunktionen år 2863 sker i Tvillingarna och världshoroskopets åttonde hus - nu söker sig även de politiska tankarna mot lösningar som ska kunna glädja alla, eftersom man anar att det annars kan sluta riktigt illa. Här vaknar ett tillmötesgående och en uppriktig förhandlingsvilja. Politiska ambitioner tappar förmågan att ta till brösttoner, man ifrågasätter att makt alls är något att eftersträva, medan det som växer är insikten om att det i alla fall bara är en bråkdel av tillvaron som alls kan kontrolleras med politiska medel. De nya politiska ideologierna är både välvilliga och lättsamma, även om det inte är säkert att de finner några varaktiga lösningar. De släpper i alla fall äntligen på de strängt materialistiska perspektiv som dominerat politisk ideologi ända sedan 1800-talet.

Millenniets sista konjunktion Uranus-Pluto sker i Skytten och världshoroskopets tredje hus år 2991, så nu är det dags att djärvas förändringar, uppbrott, nya riktningar. Samförstånd är fortfarande idealet, tillsammans med vissheten om att en radikal förändring måste till, man måste våga ha en ideologisk övertygelse och verka för den - i det lilla såsom det stora. Faktiskt är det just i det lilla, näraliggande perspektivet som de mest radikala förändringarna ska göras i enlighet med tanken att ingen helhet är friskare än någon av dess delar. Samhällskroppen ska kureras genom att alla dess celler medicineras och förädlas. Det är därmed en tydligt utopisk karaktär över de politiska ideologierna.

Eftersom nästa millenniums första konjunktion sker i Tvillingarna visar det en riktning för 2000-talets sista år som är markant ljusnande. Även om ideologierna som formuleras i dess slutminuter är ganska extrema, uppbrotten många även i folks närmaste kretsar och målen avlägsna, sker alltihop med tilltagande lätthet och glädje. Det är en munter avslutning på millenniet.

Visdom: Uranus-Saturnus

UranusSaturnus

Nästa konjunktion i ordningen har så kvicka cykler - blott cirka 45 år - så det är inte mycket mening att ordrikt tolka dem i perspektiv av det nya millenniet. I än högre grad är det sant om de därefter följande cyklerna. Därför nöjer jag mig med en hastig rapsodi över deras inflytande under millenniets första sekel eller två.

Uranus-Saturnus kombinerar den förstnämnda planetens fallenhet för nytänkande med den senares förankring i traditionen. Att utgå från det förflutnas erfarenhet i djärvt tänkande framåt - det måste vara visdom. Det är förstås samhällets tänkare och tyckare som i första hand ger utlopp åt konjunktionen, i synnerhet författarkåren - såväl skönlitterär som fackdito. Politiken är inte heller avlägsen dess influenser.

Konjunktionen - liksom visdomen - kommer med täta mellanrum, vilket förstås är betryggande, men det innebär också att vart och ett av dessa uppdykanden inte har så stor genomslagskraft som man skulle önska. Å andra sidan tenderar visdom att vara tidsbunden, både så tillvida att dess slutledningar har en tidsbegränsad användbarhet om de ska vara riktigt dugliga, och att de verkligt kloka sentenserna behöver omformuleras för varje ny tid om de alls ska bli förstådda.

Visdomen har också, uttryckt med denna konjunktion, varje gång en inriktning, ett fält där den fungerar som bäst - låt oss kalla det en specialitet. Varje tid är sådan att den kan se ett och annat i sin värld klart - men knappast allt på en gång.

Konjunktionen Saturnus-Uranus:

År Position Specialitet
1851
1896
1942
1988
2032
2079
2122
2170
2213
2260
2304
Oxen
Skorpionen
Oxen/Tvillingarna
Stenbocken
Tvillingarna
Stenbocken/Vattum.
Kräftan
Vattumannen
Lejonet/Jungfrun
Fiskarna
Vågen
förmögenhet
ångest
fördelning
byggnation
lek
penetration
intuition
idé
självkritik
aning
etik

Från 1851 års konjunktion sysslar klokheten särskilt gärna med sådant som bygger och förvaltar förmögenhet, i ett strikt materiellt perspektiv, för att mot 1896 slå huvudet i den vägg som säger att pengar inte är allt och genast undra vad som då kan skänka lycka och dämpa livsledan, den ångest som Pär Lagerkvist 1916 menade vara en arvedel.

År 1942 har perspektivet vänt tillbaka till det materiella, så tillvida att kloka tankar väcks om hur världens tillgångar borde fördelas - inte bara samlas på hög i några enstaka kassakistor. Men 1988 ser det ändå så ut att världens resurser tenderar att koncentreras för att törsten - också hos de kloka - står till uppförande av så omfattande projekt att blott rikedomar samlade på få händer förslår. Det resoneras därmed alltmer om övergripande planering och storskaliga lösningar.

Denna pretention inom det materiella blir i längden tröttande - till och med för dem som propsat på den - varför tongångarna framemot år 2032 blir lättsammare, riktigt lekfulla. Livet ska stimulera, rörlighet och en förmåga att inte ta saker så förfärligt allvarligt är den nya tidens dygd. Lättsinnet varar dock inte längre än till 2079 då en koncentration sker, där ytlighet avfärdas och allt ska skådas på djupet. Man syftar till problemlösning och räds inte komplikationer som fordom ansetts outgrundliga. Däremot är det ytterst tveksamt om man finner dugliga lösningar - ens då man själva tror sig göra det. Hur som helst inverkar tidens teser och teorier särskilt på hur familjelivet utformas och vilka möjligheter som det syns rymma. Samhällets mäktiga verkar inte alls intresserade av periodens djupsinne, i alla fall inte dess koncentration på folks vardagslivs villkor.

År 2122 ändrar analysen karaktär, så nödd av det faktum att några gigantiska klarheter inte nåddes i det föregående. Nu uppskattas och odlas i stället intuitionen, förmågan att känna efter och lita på de emotionella intrycken. Och denna gång är maktens representanter i högsta grad involverade. De teoretiserar om vad som kan göra undersåtarnas liv drägligare - utan att vara angelägna att förhöra sig hos dem om saken - och har allehanda fakta till hands för att ge sig rätt att styra folk med fast hand, för deras eget bästa.

År 2170 sker konjunktionen i Vattumannen, vilket är särskilt intressant eftersom det är runt dessa år som Vattumannens tidsålder formellt tar sin början. Dess position är dessutom i konjunktion med Mars i världshoroskopet, så här sker en markant omsvängning av samhällsanalysen, av politiska idéer och formuleringar, så att de faktiskt går hand i handske med den stegrande folkliga strävan mot självförverkligande och djupa insikter. Haken är dock att detta må vara självklart hos fria tänkare och litteratörer, medan politikens ledare knappast är på samma linje - de tycks knappast ens vara medvetna om denna tankeprocess, i alla fall vill de inte medge dess klokhet och värde.

Sprickan mellan folket och dess ledare gör det ofrånkomligt att kritiken växer framemot år 2213, där inte bara allmänheten morrar åt sina härskare för att de koncentrerar sig på andra ting - mest sig själva - än vad folkflertalet anser värdefullt, dessutom vaknar faktiskt hos de styrande en inte ringa grad av självkritik. Nu är det opportunt att ifrågasätta och inte acceptera direktiv blott för att de kommer uppifrån.

Vid konjunktionen 2260 har denna process lett till en viss samhällelig vilsenhet, där många kloka figurer talar emot varandra, ibland till och med emot sig själva, och det är svårt att se en förnuftig framtida väg. Man tillåter sig därför att förlita sig på irrationella faktorer i sina beslut, lyssna till vaga aningar, följa instinkten. Det görs till en metod, så att de människor vilka visar prov på känslighet och lyhördhet anses vara de värdefullaste kompetenserna. De har mycket att göra - samtidigt som det förblir svårt att se vad som verkligen uträttas.

År 2304 har ett stramare logiskt tänkande blivit på modet igen. Nu dryftar de kloka enträget de eviga etiska frågorna, samt några nya, och samhället anses vara föga annat än ett reglemente för hur människor ska samexistera på bästa sätt. Begreppet dygd får en renässans, som uttryck för principer i livsföringen, och tålamodet är kort med dem som sviker eller inte fogar sig.

Tabu: Neptunus-Saturnus

NeptunusSaturnus

Planeterna Neptunus och Saturnus är till sin natur på många sätt raka motsatser. Den förra står för drömmar och ett vänslande med kaos, den senare för plikt, ansvar och i allra högsta grad ordning. De bildar därmed en laddad, ovillig konjunktion, som handlar just om konflikten mellan det underliggande och överbyggnaden - inte långt ifrån vad psykoanalysen menar med under- och övermedvetet. Det blir i denna smältdegel mellan oförenliga storheter en envis besatthet, som handlar om det som är tabu, otillåtet enligt samhällslivets oskrivna lagar. Paradoxalt nog blir exakt detsamma just därför även en mani, som varken individer eller samhället i stort kan släppa. Det förbjudnas gränslösa lockelse. Denna dubbelhet är alldeles ofrånkomlig så snart konjunktionen är involverad - eller i varje sammanhang då man gör något tabu, som har om så bara en gnutta lockelse.

Precis som hos Saturnus konjunktion med Uranus är det i hög grad litteraturen som ger uttryck för inflytandet, men också politiken visar en märklig dragning till det.

Konjunktionen Saturnus-Neptunus:

År Position Mani
1846
1882
1917
1952
1989
2026
2061
2096
2132
2169
Vattumannen
Oxen
Lejonet
Vågen
Stenbocken
Väduren
Tvillingarna
Jungfrun
Skorpionen
Vattumannen
undran
ägande
ståtlighet
etikett
konstruktion
utmaning
parodi
opposition
irritation
begrundan

Från 1846 var spänningen tabu-mani fixerad på ett existentiellt grubbleri, som offentligt ansågs inkonstruktivt och därför närmast oanständigt, som ett slags själslig onani. I och med 1882 hade fixeringen landat på det materiella och dess lockelser, vilket allmänt ansågs mycket ofint, hur frestande det än var. 1917 blev den själviska förhävelsen en styggelse, vilket inte hindrade att mången framstående gestalt passionerat ägnade sig åt den - att paradera, glänsa och dominera, fast god ton klart sa att det är under människans värdighet. Först inpå 1952 klev en annan, på sätt och vis besläktad längtan fram för att bli både gäckad och eftertraktad - förmågan att uppträda korrekt, enligt alla etikettsregler, och framställa sig själv som oantastlig. Denna maniska attityd av renlevnad blev något av den skamsna människans försök att ståta på det vis som var föregående periods mani - men med inbyggda samvetskval.

År 1989 svängde fascinationen mot det materiella, där den kom att fixeras vid en pompa som riktas mot byggnadsverk och andra konstruktioner av människohand, egentligen också en form av självglorifiering, fast än mer indirekt än föregående period. Makthavare har i och för sig alltid velat göra sig eviga genom ståtliga byggnadsverk, men nu är det en allmän trend - som ingen vill medge officiellt, eftersom det också anses vara oförsvarligt resursslöseri. Men detta materiella frosseri äger rum såväl i stora världen som i folks egna hem, hur de än försöker dölja det bakom förlåten.

All den strukturella ordning som detta för med sig blir snart som ett fängelse, varför en vildsinthet vaknar i människor sådär år 2026. Man vill utmana den övermäktiga ordningen, rasera murar, trotsa det storslagna och sedan resa sig ur ruinerna. Denna närmast krigiska hetsighet är inte acceptabel i det offentliga sammanhanget, där man förväntas gå omkring med samma varsamhet som i en porslinsbutik, men blir ändå en välspridd lust som leder till många plötsliga utbrott. Det är i hög grad fråga om civil olydnad, även hos dem som är satta att hålla ordning på hela samhället. Framför allt revolterar man mot alla former av allianser och överenskommelser.

När konjunktionen år 2061 sker i Tvillingarna har denna hetsighet blivit lekfullt busig och de krafter i samhället som försöker hålla den tillbaka framstår som föråldrade, övernitiska - rent löjliga. Parodin är då en näraliggande metod, att slåss med löjet som vapen. Det anses osnyggt, lågt som ett slag under bältet, och alla uttrycker offentligt sin indignation - men är i tysthet stormförtjusta. Inte så få omfattande förändringar i samhället tar sin början som ett elakt skämt, spritt i förtroende.

Leken tar slut sådär framåt 2096, då de skavanker som blottades i civilisationen och dess ordning under föregående period börjar vara i akut behov av åtgärder - speciellt då det som parodierades tenderade att mer och mer i realiteten likna sin parodi. Nu ska debatt föras, kritiken vässas - men den kvävs i sin linda, tillåts intekomma till tydligt uttryck. Folk måste hålla inne med sina synpunkter, ett uppmärksammande av brister anses futtigt, kritikern betraktas som gnällig och ogin - men det hindrar inte för ett ögonblick det stegrande missnöjet, eller förtjusningen i att påpeka andras tillkortakommanden. Alla njuter av att se att ingen är perfekt.

Självklart leder det till en stigande irritation i samhället - såväl all underliggande kritik som det faktum att den inte får uttryckas högt och tydligt. År 2132 växer en ren irritation, en klåda i den folkliga själen, och det är inte utan att samhällets översta skikt med viss skadeglädje bidrar till den. Det är speciellt så att folks försörjning är hotad och det är precis där som överheten iscensätter sina lömskaste provokationer - fast alla kan se att ett skönt överflöd, tillräckligt för alla, ligger bara runt hörnet. Man ska inte beklaga sig, det är bara ett bevis på egen svaghet och otillräcklighet, för att inte säga bristande samhällsansvar - men missnöjet och alla de små provokationerna gör hotet om ett näraliggande utbrott allt större.

Därför vänder det vid konjunktionen år 2169 till en djupare begrundan, där problemen tas på allvar och folk inte låter sig hindras från att studera och diskutera dem mellan sig. överheten håller sig dock borta från denna analytiska process, och det är lika så gott - konjunktionen sker på samma punkt som Mars har i världshoroskopet, så om någon försöker hindra människor från att fördjupa sig i samhällsanalysen kommer de att bita ifrån sig ordentligt. En viss fientlighet mellan folk och makthavare är ofrånkomlig, och den kommer till uttryck - ej som konstruktiv dialog, utan som arga utrop på båda håll.

Denna senaste aspekt sker just under de år som är den formella starten på Vattumannens tidsålder, och blott ett år före konjunktionen Saturnus-Uranus, så det är uppenbart att också detta bidrar till att rista den nya tidsålderns inledningsskede - och det med ett utpräglat vattumanskt allvar.

Uppgörelse: Pluto-Saturnus

PlutoSaturnus

Det finns ingen astrolog som tar lättvindigt på aspekter där både Pluto och Saturnus är inblandade. Dessa planeter är horoskopets allra bistraste, när de är på det humöret, och i konjunktion förhöjs deras effekt så gott som exponentiellt. Den uppgörelse jag valt till nyckelord för konjunktionen ska förstås som mer avslutande och avförande än överenskommande - såsom Alexander löste problemet med den gordiska knuten.

Konjunktionen Pluto-Saturnus är den astrologiska begivenhet som mer än någon annan sätter punkt - med eftertryck - och bryr sig föga om vad som därefter ska komma. Just därigenom, ironiskt nog, blir det följande mycket snarlikt det föregående, blott med delvis ändrade maktförhållanden. Detta är maktens och politikens cykel framför andra, varför dess verkningar berör denna krets mest, om än undersåtarna minsann blir varse konsekvenserna. Här fattas de beslut som har de mest långvariga politiska effekterna av konkret art.

Med beslut nedan menas ett definitivt ställningstagande, klubbslaget som ska slutligt avföra en fråga från dagordningen, åtgärden som slår ner på problemet med sådan bestämdhet att det måste vika - eller explodera. Det är fråga om politisk handlingskraft, vilken riktning och karaktär den tar sig. Därför bör varje konjunktion yttra sig i konkreta politiska händelser, som ofta syns ödesdigra och dramatiskt kraftfulla - beroende på i vilket zodiaktecken konjunktionen sker.

Konjunktionen Pluto-Saturnus:

År Position Beslut
1851
1883
1914
1947
1982
2020
2053
2086
2117
2149
2181
Oxen
Oxen/Tvillingarna
Kräftan
Lejonet
Vågen
Stenbocken
Fiskarna
Väduren
Oxen
Tvillingarna
Kräftan
rikedom
slöseri
beskydd
integritet
moralism
rekonstruktion
tro
revansch
reparation
meningsutbyte
rehabilitering

1851 års konjunktion i Oxen ledde till kraftfulla politiska handlingar och direktiv för hur rikedom skulle skapas och användas, vilket på grund av de stora framgångarna i denna strävan framåt 1883 ledde till ett betydande slöseri bland makthavarna - överflödet började förbrukas på ganska ovarsamt förberedda verksamhetsfält. Till 1914 hade läxan lärts och makten började i stället att ägna sig åt näst intill krampaktigt beskydd av vunna tillgångar, en myndighetsutövning som även satte folket i stramt hållna tyglar - för deras eget bästa, som det hette. Framför allt ansåg överheten att folket behövde skyddas från sina egna svagheter och dess egen vilja efterfrågades näppeligen.

År 1947 ändrades detta så att den individuella integriteten erkändes - på det att makthavarnas motsvarande egensinne också skulle vara försvarbart, en angelägen ambition för överheten sedan den under den förra perioden lett sina folk rätt in i två omfattande blodbad.

Från 1982 vaknade hos politikerna - på allmän begäran - en förnuftsmässig grundidé, som visserligen kräver rim, reson och rättvisa av dem själva men också gör att de tar sig rätten att självsvåldigt agera domare över sitt folk - ungefär som 1700-talets tanke om den upplyste despoten. Graden av upplysning går dock att diskutera. Politiken får en moralisk motor, som bottnar i ideal från gångna tider och bara med svårighet låter sig appliceras på modernt samhälle - den svårigheten ger sig dock gärna makthavarna i kast med, eftersom beslut med moraliska motiv är så lätta att anse sig ha rätt att fatta, även om de innebär försakelser för folket. Det är också en stor del av allmänheten som gärna fogar sig, för att därmed demonstrera sin dygd och moraliska oantastlighet.

Den samhälleliga stramhet som perioden från 1982 åstadkommer, skapar väldiga resurser både vad gäller materiellt överflöd och tillgänglig arbetskraft, varför världens ledare från och med år 2020 börjar använda dessa medel de har till sitt förfogande. De satsas först och främst på en uppbyggnad av de strukturer som blivit tämligen eftersatta - infrastrukturer av både gammal och ny sort, bostäder och bekvämligheter för folket, basen för ett välfärdssamhälle i tillväxt. Det är inte så lite fråga om ett slags belöning för gott uppförande, som det nu är hög tid att bjuda folk på - för att de ska fortsätta att vara medgörliga och nöjda med sitt.

År 2053 sker konjunktionen i Fiskarna, varvid existentiella bryderier drabbar såväl allmänhet som överhet. Politiken letar efter ett meningsfullt, trovärdigt existensberättigande, makten famlar efter verktyg och uppgifter som ska kunna tillfredsställa även själsliga törstar - ingen lätt sak. I arbetslivet råder stor brist på sysselsättning, därutöver även en hög grad av vilsenhet och alienation inför ideligen föränderliga arbetsuppgifter, och mot detta är det svårt - oavsett tillvägagångssätt -att finna bot.

Föregående periods förvirring och bakslag kompenseras med råge, när konjunktionen år 2086 sker i Väduren och ivrig handlingskraft vaknar - hos alla samhällsskikt. Det är med bundsförvanter man åstadkommer de stora genombrotten och landvinningarna, men ändå är det långt ifrån säkert att segrarna blir varaktiga eller frukten av dem så rik som det på förhand ställdes i utsikt. Detta dämpar dock inte entusiasmen och oräddheten inför nya utmaningar - man har ju så länge varit hämmade av oförmåga även högt uppe i maktens korridorer.

Från år 2117 är det dags att reparera skadorna av föregående periods vildsinne och ogenomtänkta drabbningar, där också mången stor framgång snart visade sig vara en Pyrrhusseger. Nu blir politiken sansad och jordnära, upptagen av att restaurera och vårda samhällets resurser - och det är i grevens tid, för envar har blivit varse att förfärliga bakslag annars kunde komma. Ett modernt, komplext samhälle tål bara ett visst antal sprickor innan det hotar att helt kollapsa - och nu arbetas träget med att lappa de dittills uppkomna sprickorna, resultat av tidigare försumlighet.

I och med år 2149 har denna restauration nått så långt att man dristar sig till ett visst lättsinne och vågar sig på glada reformer som siktar mot en ljusnande framtid. Omställningarna rör framför allt kommunikation i det vardagliga formatet men i global skala - här fattas från dag till dag beslut som förr skulle ha uppfattats som alltför långtgående eller resurskrävande, men de kan realiseras med förvånande små besvär.

När konjunktionen 2181 sker i Kräftan har ändå vissa samhällsfält blivit kraftigt eftersatta och behöver särskild omsorg - framför allt är det de styrande som känner att deras verktyg har försvagats, därmed också deras grepp om befolkningen. De begynner att utöva en intensifierad kontroll av sina medborgare, att sträva efter att omhänderta dem ungefär som om de vore intagna på institution. Att folket just dessa år vaknat i den strävan efter insikt och självkännedom som är startskott för Vattumannens tidsålder, det märker makthavarna föga av eller vill i alla fall inte kännas vid. Här öppnas den betydande klyfta mellan överhet och undersåtar, som under återstoden av millenniet är en ständigt återkommande komplikation.

Så här alldeles invid den nya tidsålderns början ombesörjer maktens figurer att de ska återfå sin myndighet och sitt inflytande över folket - och missar alldeles att låta sig engageras i den nya erans pionjärarbete. De blir efter, och ska inte under detta millennium komma ikapp.

Erövring: Saturnus-Jupiter

SaturnusJupiter

De två planeterna Jupiter och Saturnus - solsystemets jättar - är de mest avlägsna som går att se med blotta ögat, varför mänskligheten ända fram till de senaste seklerna trodde dem vara de långsammaste i solsystemet att ingå aspekter. De har också genom historien ansetts mycket betydande och deras konjunktion ungefär vart tjugonde år den viktigaste aspekten i astrologin. Därför var det för varje astrolog självklart att den måste styra över viktiga, väldiga skeden i världen - hela arméers segertåg eller brådstörtade reträtter, stora kungars födelse eller död, allt som stod som allra högst ovanför den enkla människan som påtade i jorden eller kastade sina nät i böljorna.

I en modernare astrologisk tolkning av karaktären på konjunktionens inflytande är det därför passande att ta till ett ord som erövring, fast det i våra dagars realpolitik inte anses riktigt relevant - den handling som ordet representerar utförs dock alltjämt av såväl stater som företag och andra institutioner beväpnade med tidens maktmedel. Eftersom konjunktionen sker med så korta intervall som 20 år, är det erövringens natur att sällan bestå längre än så. Ofta är dess landvinning ogjord, som bortblåst, på betydligt kortare tid - inte för att det hindrar nya erövrare från att göra sina kostsamma försök, i regel på andras bekostnad.

Saturnus-Jupiter handlar med sina cykler mycket om det politiska livet och om dem som styr det. För USA, som nämnts tidigare, har det hittills varit så förfärande att vid konjunktion i jordtecken (Oxen, Jungfrun och Stenbocken) överlevde inte innevarande president sin valperiod - och det är då särskilt olyckligt att konjunktionen under våra århundraden envisas med att allra oftast ske just i jordtecken.

Erövring må vara en passande term för Saturnus-Jupiters inflytande men inte lika tydlig som rubrik för att åskådliggöra varje konjunktions specifika karaktär. Då måste inflytandet förstås mer som en drivkraft än en konkret handling, alltså i detta fall på vilket sätt och inom vilka fält tendensen hos i synnerhet makthavarna är att dominera, vilken metod de tar till.

I val av nyckelord för var och en av konjunktionerna runt om vår tid har varje konjunktions exakta plats i respektive zodiaktecken bedömts, precis som i de ovanstående cyklernas sammanställningar.

Konjunktionen Saturnus-Jupiter:

År Position Dominans
1901
1921
1940
1961
1981
2000
2020
2040
2060
2080
2100
Stenbocken
Jungfrun
Oxen
Stenbocken
Vågen
Oxen
Vattumannen
Vågen
Tvillingarna
Vattumannen
Vågen
struktur
kritik
försörjning
rekonstruktion
principer
underhåll
dogm
rättvisa
möte
resonemang
agitation

Rapsodiskt kan därmed våra århundradens förlopp genom konjunktionerna Jupiter-Saturnus beskrivas så, att världens styrande organ vid det tidiga 1900-talet skaffade sig en särdeles och omedgörlig kontroll över samhällets grundläggande strukturer, såsom stadsplan, infrastruktur, samt kanaler för produktion och konsumtion.

Det ledde framåt 1921 till en kritik av detta omfattande järngrepp, även inifrån de styrandes led, eftersom samhällsprocesserna därmed visade sig svåra att tygla. En hel del reformer inom dessa fält infördes - efter en rad okontrollerade bakslag. Med konjunktionen i Oxen 1940 infördes en allt mer bestämd styrning av världens försörjningsmedel, framför allt förstås produktionen av föda men också penningflödet mellan samhällets olika grupper och klasser. 1961 hade det lett till en fast vilja att omforma samhället och dess ordning så att det bättre skulle fungera med den moderna tiden, vilket också ledde till att gammalt revs och nytt byggdes i dess ställe - egentligen med föga skillnad utöver tillkomstdatum.

Konjunktionen 1981 innebar ett avsteg från en lång rad av dylika i jordtecken med därtill hörande materialistisk fixering, som nu ersattes av intellektuella och etiska perspektiv - och nu blev det angeläget för världens ledare att skaffa kontrollen över vilken etik, vilka grundläggande principer för samhällsliv, som skulle komma att gälla. Man lade beslag på den offentliga debatten, bestämde dess inriktning, dess terminologi och retorik, så att inte vilka åsikter som helst skulle komma till uttryck.

När konjunktionen den 19 maj år 2000 åter sker i ett jordtecken, återvänder tillfälligtvis världens styrandes intresse till det krasst materiella - för sista gången på lång tid - och vill nu särskilt värna om det grundläggande tillflöde av resurser som utgör samhällets sådd. Här blir både teknisk infrastruktur och jordbrukets vardagsvillkor intressanta, det väsentliga är att ombesörja det underhåll som gör att resurser kan fortsätta att strömma till.

I och med år 2020 kommer en lång tid av konjunktioner i lufttecken, som alla har att göra med tänkande, dess tillvägagångssätt, uttryck och principer. Intellektuella former för makten dominerar, och makten önskar därför gärna dominera de intellektuella uttrycken - språk, kommunikationsverktyg, kontaktnät. Först år 2159 - alltså inför den reella starten för Vattumannens tidsålder - sker konjunktionen i annat än luft, nämligen vattentecknet Skorpionen. Eftersom aspekten är så distinkt länkad med makten och dess utövare, visas därmed återigen hur dessa fjärmas vad allmänheten i övrigt håller för väsentligast i den nya tidsåldern. De mäktiga kommer att oroas av allt det nya - för dem närmast obegripliga - och eftersom de känner sig hotade försöker de finna vägar att ingjuta en motsvarande oro hos medborgarna, för att de därmed ska bli medgörligare och lättare att manipulera. Det kommer inte i längden att lyckas dem.

Men vi har hoppat i tiden. Konjunktionen 2020 uttrycker sig i de mäktigas bestämda ambition att forma dogmerna för tiden, den ideologi och etik som politiken ska utgå från. Man försöker med dessa att lägga sordin på debatten, att tvinga in den i en fåra, ungefär på så vis som inom vetenskaper sker genom ett paradigm. Man vill avgöra vilka definitioner som ska gälla, och vilka principer som ska anses de högsta.

Detta fortsätter år 2040 på så vis att makten nu skaffar kontroll över rättvisans instrument - alltså i än högre grad än nu. Det kommer att innebära att de styrande inte nöjer sig med att stifta lagarna, utan också vill ta aktiv kontroll över hur de tillämpas, så att juridiken ses som föga annat än maktens verktyg att förverkliga sina intentioner, och det politiska ställningstagandet anses utgöra den optimala rättvisegrunden.

År 2060 lättar denna garrott om folket och samhällslivet, när makten släpper rättvisans kontrollinstrument för att i stället koncentrera sig på de mekanismer och sedvänjor som styr över själva mötet, över initiala kontakter och de sätt på vilka de uppnås. Nu vill makten styra genom ett stort mått av beredvillighet, av lätthet och tillmötesgående, så att de söker upp sina undersåtar och gärna talar deras språk - men de förutsätter alltjämt vilka som ska tala och vilka lyssna. Ändå är det en tid av ökad frihet och minskad maktutövning i samhället.

Från 2080 blir överhetens ton allvarsammare, man vill nu föra seriösa resonemang - inte sällan över folks huvuden - som ska syfta till en klokare världsordning och en folklig insikt om sina styrandes utmärkta kompetens. Det kan hända att folk är så lagom beredvilliga att ta dessa sentenser till sig, fast de mäktiga har ett gott grepp om hur debatten förs. Därför skärps diskussionen ytterligare från 2100 när överheten hellre uttrycker sig med agitation, med envetet hävdande av sin rätt och sina principers rättmätighet. Det kan bli ganska tröttande för allmänheten att behöva lyssna till, så det är en välsignelse att konjunktionen tjugo år därefter åter sker i det betydligt lättsammare Tvillingarnas tecken.



© Stefan Stenudd 1999, 2006, 2011