Sällsynta skeden:
planeternas konjunktioner

Den enkla tumregeln är att ju längre det är mellan astrologiska händelser, desto mer långtgående och varaktig betydelse ska de ges i tolkningen. Av planeterna är det Pluto som tar längst tid på sig runt solen, och därmed runt zodiaken, med sina 248 år per varv. Men det finns cykler av annan sort, som är betydligt långsammare än så — framför allt när man ser till kombinerade planetrörelser, exempelvis konjunktioner mellan två planeter. Sådana betraktelser har gjorts mycket länge och sägs spela särskilt betydande roll just inom den världsliga astrologin.

Återigen är det förstås de långsammaste planeterna som bildar de mest sällsynta kombinationerna. Det är inte mycket vits att studera jordens närmaste grannar på detta vis, eftersom de bildar konjunktion med varje planetpunkt i horoskopet en gång om året, eller i fallet Mars närapå. Med Jupiter till och med Pluto är det annorlunda ställt. Deras konjunktioner uppträder på åratals — ibland flera århundradens — avstånd. Nedan anges medeltalet år mellan varje konjunktion. Det kan se märkligt ut att till exempel Jupiter tar längre tid på sig mellan Saturnuskonjunktionerna än Pluto-dito, men det beror på att Saturnus med sin högre hastighet tar så att säga längre tid att springa ikapp.

Frekvens för de yttre planeternas konjunktioner:

	Saturnus	Uranus	Neptunus	Pluto
Jupiter	20 år	14 år	13 år	12 år
Saturnus		45 år	36 år	33 år
Uranus			171 år	127 år
Neptunus				492 år

Man bör också hålla i minnet att konjunktionerna har olika varaktighet, när de väl inträffar. Dels börjar de nästan alltid — på grund av retrogradationen — med ett slags foxtrot: först inträffar de genom att en planet kommer ikapp den andra, sedan backar förstnämnda ur konjunktionen för en kort period, därefter passerar den åter över den andra planeten för att sedan försvinna vidare. Den första konjunktionen är då som en föraning, ett skede som initialt verkar komma och sedan syns avblåsas — för att en kort tid därefter ändå genomföras. Det är mycket i livet och i världen som har detta förlopp. Likaså är det precis med denna foxtrot som vi tenderar att fatta de viktiga besluten i livet — i ett slags "ja... nej... jo!"

Vidare är det väldig skillnad på hur länge konjunktioner varar, när de väl inträffat, vilket naturligtvis är direkt avhängigt av hur kvicka de inblandade planeterna är. En kort konjunktion innebär i astrologisk tolkning snabba skeden, en långvarig står för utdragna processer, där det kan vara svårt att peka ut start- och slutdatum. Nedan är en tabell över genomsnittlig tidslängd för konjunktionerna, vid en tolerans om 4° — alltså så länge den snabbare planeten är inom ett fält av 4° före till 4° efter sin partner, en total sträckning om 8°. Siffrorna är av nödvändighet högst ungefärliga, eftersom varje planet har olika hastighet vid olika delar av sin bana. För exempelvis konjunktionen Neptunus-Pluto kan det som kvickast vara över på knappa sju år, och som långsammast hålla på i flera decennier.

Varaktighet för de yttre planeternas konjunktioner:

	Saturnus	Uranus	Neptunus	Pluto
Jupiter	5 mån.	4 mån.	3 mån.	3 mån.
Saturnus		12 mån.	10 mån.	9 mån.
Uranus			4 år	3 år
Neptunus				11 år

Historiskt mest omtalad av konjunktionerna är den mellan Jupiter och Saturnus, som sker ungefär vart tjugonde år. Det finns många skäl till denna konjunktions berömmelse — först och främst för att den är mest sällsynt av de aspekter som är synbara med blotta ögat och därför har studerats sedan urminnes tid. Planeterna utanför Saturnus upptäcktes inte förrän under de senaste tre seklerna. Men det är också intressant att de två himlakropparna är solsystemets största, förutom solen själv. När de står i konjunktion representerar de alltså en omfattande summa av planetarisk massa.

Det som i våra dagar gjort konjunktionen mest känd är ändå dess betydelse för USA:s presidenter: när den sker i ett jordtecken, säger teorin, kommer presidenten som väljs under samma period inte att överleva sin ämbetsperiod. Det har stämt undantagslöst sedan 1840. Redan i samband med Abraham Lincolns död 1865 presenterades teorin av den amerikanske astrologen L. D. Broughton.

Det har varit en olycka för USA att konjunktionen under alla dessa år skett i jordtecken varje gång, utom nyåret 1980-81 då den skedde i lufttecknet Vågen — och den gången blev president Ronald Reagan beskjuten och sårad, men överlevde. Det gjorde hans hustru Nancy tillräckligt gripen för att därefter knyta en astrolog till Vita Huset.

Den astrologiska förklaringen till konjunktionens ödesdigra betydelse för amerikanska presidenter finns det ingen samstämmighet om. Över huvud taget är konjunktioner svåra att tolka, eftersom de är sammansmältningar, fusioner, av båda ingående planeters egenskaper — så att det bildar snarast som en ny himlakropp, med ny innebörd. Här är i alla fall några nyckelord till ledning.

De yttre planeternas konjunktioner:

Nyckelord

Jup. — Sat. - Ura. - Nep. - Pluto Sat. — Ura. - Nep. - Pluto Ura. — Nep. - Pluto Nep. — Pluto

alienation, makt, erövring, styrning, betvingande världsfrånvändhet, frigörelse, öppenhet innovation, förvirring, visioner föränderlighet, omställningar, reformer visdom, konservatism, doktrin groteskeri, förvridning, hämning, tabu ockultism, skoningslöshet, fördömande, avgörande klarsynthet, genombrott, idé, originalitet astral, nytänkande, omprövning, stadfästande metamorfos, omvälvning, förnyelse, genombrott

Nedan är de närmaste årtal då de olika aspekterna har inträffat och kommer att upprepas, samt i vilka stjärntecken. I tolkning bör man minnas att även om startåret för en konjunktion kan innehålla händelser som är signifikanta för konjunktionens inverkan, måste tidsrymden såväl för konjunktionens varaktighet som avståndet till nästa gång vägas in — somliga skeden är ganska snabba, andra väldigt utdragna.

De yttre planeternas närmaste konjunktioner:

	Senast	Nästa
Jup. — Sat. - Ura. - Nep. - Pluto Sat. — Ura. - Nep. - Pluto Ura. — Nep. - Pluto Nep. — Pluto	1981 Vågen 1997 Vattumannen 1997 Stenbocken 1994 Skorpionen 1988 Skytten 1989 Stenbocken 1982 Vågen 1993 Stenbocken 1965 Jungfrun 1891 Tvillingarna	2000 Oxen 2011 Fiskarna 2009 Vattumannen 2007 Skytten 2032 Tvillingarna 2026 Väduren 2020 Stenbocken 2164 Vattumannen 2092 Väduren 2384 Tvillingarna

Det stannar inte vid dessa imponerande tidslängder. Astrologer brukar också begrunda och bevaka de ovanstående konjunktionernas återkomster till samma position — om exempelvis Neptunus och Pluto möts på den sjunde graden i Tvillingarnas stjärntecken, vilket skedde år 1891, när kommer de då att åter mötas på samma plats i zodiaken? Då så sker börjar ju därmed ett nytt varv av konjunktioner, som är en upprepning av det tidigare - alltså en cykel för just denna konjunktion.

I just fallet Neptunus-Pluto kan man nästan säga att det sker redan vid den följande konjunktionen, efter ytterligare 492 år, eftersom dessa bara avancerar från gång till nästa med i medeltal 2,5°. År 2384 möts planeterna på tolfte graden i Tvillingarna. Det tar ungefär 6000 år för dessa konjunktioner att vandra genom ett enda av zodiakens tolv stjärntecken. Efter 147 gånger — dryga 72.000 år — har konjunktionen gått varvet runt och hamnar blott 0,3° framför den första. För de sällsynta konjunktionerna ser cyklerna ut som följer. Med förflyttning menas rörelse framåt eller bakåt (+ eller -) i zodiaken för varje konjunktion, medan varv anger antal konjunktioner innan planeterna åter är inom en grad från den punkt i zodiaken där första konjunktionen skedde. år är förstås antalet år det tar tills dess.

De yttre planeternas konjunktionscykler:

	Förflyttning	åter inom 1°	år
Jup. — Sat. Sat. — Ura. Ura. — Nep. - Pluto Nep. — Pluto	+ 123°/varv + 30°/två varv + 17°/varv 13°/två varv + 2,44°/varv	40 varv 24 varv 1.239 varv 3.591 varv 147 varv	794 år 1.089 år 212.368 år 456.589 år 72.372 år

Än längre perioder blir det fråga om för konjunktioner som omfattar inte två utan tre planeter eller fler. Då blir variationsmöjligheten så stor att vi inte inom denna boks pärmar har plats för alltihop. Vi nöjer oss med ett par exempel.

Intressantast av konjunktioner med tre ingående planeter är den mellan de yttersta och långsammaste planeterna Uranus-Neptunus-Pluto. De går i konjunktion med ungefär 120.000 års mellanrum. Senast det skedde var — sett i detta perspektiv — alldeles nyligen: på 570-talet f.Kr., i Oxens stjärntecken (vid en tid i vår historia som födde såväl Buddha som Konfucius och en klase kloka gamla greker). Märkligt nog kommer den att ske igen redan år 3368 i Tvillingarna, dock då med Uranus på väg ur konjunktion i stället för in i den, som skedde vid föregående tillfälle.

En riktigt stor konjunktion omfattande samtliga fem yttre planeter — Jupiter till och med Pluto — är ytterligt ovanlig om man kräver den sorts exakthet man brukar kräva av aspekter, såsom de 4° jag tillämpar. Däremot finns en periodicitet om cirka 498 år då de fem planeterna kommer inom ett tämligen begränsat fält i zodiaken, vilket sker inom 100 år från varje konjunktion mellan Neptunus och Pluto. Senast det hände var så nyligen som 1982-83 då alla fem fanns inom 72°, huvudsakligen i Skorpionen, Skytten och Stenbocken. Gången innan dess var år 1485 — med en väldig koncentration i Skytten, och nästa blir på 2350-talet i Väduren och Oxen.

NÄSTA

© Stefan Stenudd 1999, 2006, 2011