Den längsta perioden:
världsåret

Det var i hög grad just genom planeternas cykler — och ett rejält mått talmystik — man fordom räknade ut längden på en tänkt större tidscykel, ett världsår, vars längd omfattade tusentals år. Assyrierna såg dessa världsår som livslängder för hela världsalltet, från födelse till död och sedan pånyttfödelse, avgränsade av stunder då samtliga då kända planeter bildade konjunktion i sommar- eller vintersolståndet.

Det var inalles sju himlakroppar man räknade med — de som syns för blotta ögat: sol, måne, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Man tänkte sig att de för varje sådan konjunktion började om med sina banor i en sträng repris av föregående era, så att allting måste ske igen såsom förr, och jämförde det med andningens evigt upprepade in och ut. Därför var deras kortaste tidsangivelse likvärdig med ett mänskligt andetag, alltså några sekunder, upp till så långa perioder som 3.600 år, 216.000 år, ända till 12.960.000 år — alla utgående från talet 60 gånger sig självt.

Även Platon och de gamla grekerna hade liknande föreställningar, med ett tänkt världsår om 36.000 år, löpande mellan kaos och ordning. De arabiska astrologerna under medeltiden resonerade om ett världsår på 360.000 år i två faser om vardera 180.000 år, som båda skulle begynna med de sju planeterna i konjunktion på 0° Väduren, vilket de menade hade skett senast på midnatt den 17-18 februari år 3101 före vår tideräkning. Det stämmer inte, men datumet är ändå astrologiskt anmärkningsvärt med åtta av de tolv planetpunkterna inom Stenbocken och Vattumannen, dessutom med solen i konjunktion till både Mars och Pluto, samt Venus i tät konjunktion med Jupiter och månen. Jag har inte lyckats lista ut när samtliga planeter befinner sig i en enda konjunktion — än mindre när detta skett eller kommer att ske på 0° Väduren.

De indiska astrologerna, med sitt oslagbart komplexa astrologiska system, såg perioder med längder från knappa miljondelen av en sekund (0,0000074 sek.) upp till många biljoner år. De huvudsakliga tidsåldrarna hade omfång beräknade på multiplerna 4, 3, 2 och 1, och ansågs utvecklas mot ett allt större förfall, beskrivet av det material som utgjorde varje tidsålders kännetecken.

Indiska tidsåldrarna (yuga):

Tidsålder	Längd
Gyllene tidsåldern Silvertidsåldern Koppartidsåldern Jordtidsåldern Hela kretsloppet (Maha yuga)	1.728.000 år 1.296.000 år 864.000 år 432.000 år 4.320.000 år

Vidare bestämde indierna att detta kretslopp i sin tur var intervall i större kretslopp, som också i sin tur var intervall i ännu större cykler, sammantaget omfattande biljarder år.

Indiska cykler ovan yuga:

Brahmas...	Cykler	Längd
dygn (kalpa) år liv	1.000 Maha yuga 360 kalpa 1.000 Brahmas år	4.320.000.000 år 1.555.200.000.000 år 1.555.200.000.000.000 år

NÄSTA

© Stefan Stenudd 1999, 2006, 2011