Var det sker:
husen i världshoroskopet

En promenad genom de tolv husen brukar kunna förtydliga och konkretisera horoskopets egenskaper, eftersom husen visar var dessa tar sig uttryck, i vilka miljöer och verksamhetsfält. För ett världshoroskop blir det tyvärr aldrig lika tydligt och precist som för personers eller länders horoskop, helt enkelt beroende på att själva formatet på objektet är så tilltaget.

Vad husen beskriver är alltså för världshoroskopet generella tendenser i respektive verksamhetsfält, och graden av överensstämmelse mellan exempelvis ett lands tendenser och dem som visas i världshoroskopet är samma som graden av konformitet hos landet med världssamfundet — så som det preciserats med utgångspunkt i Greenwich Mean Time och origo för latitud och longitud. Det betyder till exempel att västvärldens nationer kommer närmast, eftersom de är aktivt involverade i detta världssamfund och deltar i att upprätthålla dess utgångspunkter. Om länder som helt eller delvis tar avstånd från den västliga världsbilden har världshoroskopet mindre att säga.

Vandringen genom husen blir ändå ett upplysande perspektiv på hur det nya millenniet mera konkret kommer att gestalta sig, om än mest för västvärlden — som å andra sidan är en ganska storvuxen del av jorden, i alla fall under vår era.

Kännetecken: första huset

En hel del om första huset har nämnt ovan, i samband med ascendenten och månen. Den attityd av ordning, rättvisa och demokratisk anda som världen i förstone visar upp, blir med tiden ersatt av en viss krypande oro, en fascination för sådant som undergräver ordningen, rubbar balansen och i stället skapar allehanda oklarheter. Och då visar världen en stark dragning till det laddade och oförutsägbara — faktiskt attraheras den av att mer och mer uppträda nyckfullt, upprörande hellre än lugnande, hetsande hellre än dämpande.

I tid är det ganska precis så att de första två tredjedelarna av årtusendet domineras av den förstnämnda attityden — en av ordning och reda — medan den sista tredjedelen mer domineras av en attityd som ger envar en stegrande känsla av krypande oro. Det betyder att fram till en bit in på 2600-talet råder det första och därefter det andra — en uppdelning som finns i alla hus, så vid den tiden (rent matematiskt den 7 september kl. 02.13 år 2633, men så exakt torde det verkligen inte ske — en tid då Neptunus i Skytten befinner sig i opposition mot Pluto i Tvillingarna) genomgår världen en stor förändring som märks i alla dess verksamhetsfält och miljöer.

Ändå kommer det hela tiden fram till detta årtal att finnas en dos av den där oroande andan — bakom kulisserna — och alla år därefter finnas en präktig dos av ordning och behärskning, trots den oroande attityden. Så är också villkoren för alla de följande husen — den första fasen innehåller ständigt den andra, och vise versa.

Månen i slutet på huset visar med vilken lust och förtjusning som dramatiken och det obestämda kommer till uttryck, ju längre tid på millenniet som går. Uppenbarligen ledsnar man på ordningen och det förutsägbara, det strikt kontrollerade och behärskade, för att alltmer släppa fram ett spännande, skönt förvirrande kaos.

Resurser: andra huset

Den i synnerhet i våra dagar mest omhuldade resursen är pengar. Det är väl också så att de flesta resurser ganska smidigt låter sig omvandlas till pengar, åtminstone mätas med denna simpla måttstock. I så fall visar det nya millenniet oroande egenskaper: det är ringa ordning på det ekonomiska — hotbilder kommer och går, förmögenheter raseras, fordom aldrig så solida tillgångar sprids vind för våg, de mest grundmurade finansinstitut kollapsar. Det finns bara en god väg ur detta, och det är att acceptera rörligheten, skapa oberoende gentemot ekonomiska villkor, vägra att investera i något som bygger på varaktighet.

Det är först på 2600-talet som läxan blivit inlärd och efterlevd, men naturligtvis finns dessförinnan många undantag från denna regel, och även efter denna tidpunkt fluktuerar varje ekonomiskt marknad betänkligt. De som ordnat sina ekonomiska villkor så att de inte är beroende av stabilitet, är de enda som klarar sig oskadda. De klarar sig till och med riktigt bra och upptäcker att en sådan flytande existens, som på en flotte i havet, kan vara riktigt lukrativ, bekväm och på sitt sätt vinstgivande, till och med skapa stora förmögenheter — i alla fall ett varaktigt ekonomiskt oberoende.

Venus position alldeles i början på Skytten visar att det på 2600-talet kommer att bli allom bekant i världen, att den enda trygga ekonomiska politiken är en av rörlighet, anpassning och djärvhet att sikta mot genomgripande förnyelse. Men detta inses av mången framsynt själ redan långt innan dess, om än de under millenniets första hälft befinner sig i minoritet. Planetpositionen visar även att den mani som alla tiders rika har av att inte bara hålla hårt i sin bit av kakan, utan också försöka vidga den på de fattigas bekostnad, blir allt svårare att upprätthålla. överflödet sprider sig, hur hårt de rika än håller emot. Rikedom så att säga läcker, utan att för den skull minska — tvärtom är det just denna läcka som får överflödet att öka. De som vågar sprida sina resurser så att även andra gynnas kommer därför att öka sina förmögenheter, medan de som girigt täpper till alla läckor ska se sina tillgångar krympa. Det är ju en vacker ordning.

Kommunikation: tredje huset

Tredje huset inleds med den dramatiska, omvälvande Pluto, som visar att redan vid millenniets inträde sker rent revolutionära ting som har med kommunikation att göra — även grundläggande skolväsende berörs. Väggar rivs, nya perspektiv införs, en hastig utveckling mot oanade höjder. Detta är så distinkt och markant, att världen kommer att uppfatta det som allra mest signifikant för dess tid — åtminstone de första århundradena. Det visas också av sextilen till ascendenten: de formliga metamorfoser och omvälvande nyordningar som sker inom kommunikationens fält är man överallt i världen mycket medvetna om och förhåller sig med illa dold stolthet till.

Eftersom Pluto befinner sig en knapp grad in i huset, kommer denna markanta omvälvning att slå till ett par decennier in på millenniet (närmare bestämt den 10 november år 2019, men så exakt blir inte skedet). Den har förstås sina föraningar, som vi redan nu är varse, men det är vid ungefär den tidpunkten som det riktigt klipper till. Och det är, som vi redan nu konstaterar, oförutsägbart i sin betydelse och omfattning. En god fingervisning om dess inflytande och karaktär fås redan cirka 7 januari år 2000, eftersom årets horoskop är identiskt med millenniets. På grund av att också decenniets och århundradets horoskop är detsamma sker det även omkring 12 mars år 2000, samt juldagen år 2001. Man bör dock minnas att övriga planetpositioner vid dessa tidpunkter skiljer sig åt, varför historien inte upprepar sig utan variation. Likaså skiljer sig tidpunkterna åt så att ju längre period de beräknats på, desto varaktigare är deras skeden — alltså blir år 2019 ojämförligt mest betydande.

Den 7 januari år 2000 befinner sig Pluto i konjunktion med Venus och sextil med Uranus, så det är — i blygsam skala — en stimulerande och upplyftande händelse som ger större perspektiv åt framför allt sådant som förmedlar tankar. Händelsen i fråga, som nog borde äga rum just detta datum, må vara nog så uppmuntrande men inte av varaktigare betydelse än högst för detta år. Det som sker 12 mars samma år kommer dock att återverka på hela decenniet, och då har Pluto en opposition till månen i Tvillingarna, vilket innebär att de genombrott som sker inom vardaglig kommunikation är hämmande för den strävan till globaliserat engagemang som framför allt det ledande skiktet vurmar för. Vid seklets motsvarighet, juldagen år 2001, har Pluto en kvadratur till Mars som visar på skarpa motsättningar mellan ovannämnda genombrott — som nu är av betydligt större omfång — och arbetsmarknaden, där frustrerade konflikter tilltar. När det den 10 november 2019 (och däromkring) är dags för millenniets aktivering av Pluto, befinner sig planeten i konjunktion med Saturnus i Stenbocken, vilket visar på omfattande — närmast skoningslösa — strukturförändringar, vilka framför allt styr över folks hem- och familjeliv, som får något av en påtvingad ordning. Samtidigt är ascendenten och en återhållen Venus i konjunktion med varandra och millenniehoroskopets Pluto, så genombrotten inom kommunikationens fält är på allas läppar och ger folk möjlighet att framställa sig själva som de helst vill. Därmed torde de vara ganska motsträviga vad gäller den förstoring av familjens betydelse, som åläggs dem.

Den nyordning som Pluto åstadkommer inom kommunikationens fält kommer sedan under de följande århundradena att utvecklas mot allt mer svindlande perspektiv, inte sällan med drastiska förändringar, fast sällan lika dramatiska som år 2019, fram till 2600-talet, då en stabilisering sker. Den hastiga utvecklingen övergår i ett strukturerande och konsoliderande stadium, så att landvinningarna inte görs om intet. Där träder också Merkurius in, i en position som visar på år 2675. Då skapas något av ett nytt språk för dessa extremt långt utvecklade kommunikationsformer, ett sätt att smidigt och lättvindigt hantera dem och utbyta tankar, samspråka, genom dem. På sätt och vis är det först då som dessa resurser och omställningar blir hanterbara för gemene man.

Med den nyvunna förmågan att hantera dessa resurser, stabiliseras världen som ett sant intensivt informationssamhälle. I millenniets slutminuter — särskilt markant år 2966 och därefter — knyts allt ihop med sådan självklarhet som om detta varit vad hela millenniet syftat mot och verkat för. Världens befolkning - och dess makthavare — är inte riktigt införstådda med detta. De senare gör till och med ansträngningar föratt vända utvecklingen på denna punkt, för att de anser den vara en risk för samhällets trygghet och medborgarnas väl, men man anar också att de i åtminstone lika hög grad känner sina egna ställningar hotade av den. Deras motstånd är dock utsiktslöst, framför allt eftersom detta endast är den tydliga slutpunkten för en lång utveckling under hela millenniet.

Men både överhet och allmänhet känner en fascination inför de stora möjligheter som detta avancerade kommunikationssamhälle för med sig, hur stora riskerna än må vara och hur mycket av konsekvenserna som ännu är okänt.

Vad som framstår tydligare under millenniets sista årtionden är att detta stadfästa, enormt resursrika kommunikationssamhälle öppnar vägar till en ny och bättre ordning vad gäller familjeliv och sådana nära, privata förhållanden mellan människor. Det är dit som utvecklingen — först nu med tydlighet — tycks peka: de stora möjligheterna till samspråk och samröre inom den trängre, intima kretsen.

Det har förstås låtit sig anas långt tidigare, även manifesterat sig då och då på olika vis genom millenniet, men det är vid periodens slut som det blir en dominerande konsekvens av den förutvarande utvecklingen.

Familjeliv: fjärde huset

Solen ligger synnerligen tätt inpå startpunkten för fjärde huset - ganska precis en grads avstånd — men på yttersidan. Det är nog ändå solen med sin storvuxna strävan inom allehanda kommunikationsområden, som stimulerar ambitionerna med allt som rör hus, hem och familj. Man strävar efter att av varje hem skapa en borg, med fast grund och tjocka murar mot omvärlden. Det går lite si och så — fastän ambitionen finns där är det ont om riktiga initiativ och definitiv energi. Det blir en målsättning som på många punkter inte nås, fast den allmänt sett varar fram till 2600-talet.

Vad som stör är Neptunus i samma hus men i Vattumannens tecken. I och med 2600-talet kommer familjemiljö och boende att kännetecknas mindre av ambition än av begrundan - man börjar på allvar ifrågasätta såväl kärnfamiljen som idén om hemmet som en borg. I stället söks med ljus och lykta efter alternativa levnadsmodeller, och fantasin blir i den processen alltmer av en tillgång, för att fira triumfer framför allt omkring år 2743. Då kläcks en del lika fyndiga som fascinerande idéer och får gensvar. Nya ordningar för privatliv tar form, boendet förändras radikalt, familjebildning sker på andra sätt än förr.

Det är kvinnorna som driver på i detta, ovilliga att begränsa sina långsträckta perspektiv eller ge avkall på sina tilltagande friheter. Inte så att de revolterar mot sin mödraroll, även om det också kan hända på sätt och vis, utan mot former som innebär begränsningar för individen — egentligen för såväl man som kvinna. Männen — som känner sig mer alienerade till dessa förändringar och har ringa drivkraft i dem — är på sitt avstånd mer motvilliga, i alla fall tveksamma, och brottas med svårigheter att anpassa sig. Ibland försöker de till och med bekämpa utvecklingen, liksom indirekt, genom att rikta sin kritik mot dem som de tror är ansvariga för den.

Denna genomgripande förändring inom hemlivet, som man fordom knappt ens kunde föreställa sig, är något av en central process i millenniet, kanske det som sedan får mest utrymme och betydelse i de efterkommandes historieskrivning.

Nöjen: femte huset

Förlustelser av alla de slag är något som 2000-talets värld tar mycket allvarligt. Uranus i Vattumannen visar att det är här världens folk anser sig förkovra sig mest och få mest ut av livet, åtminstone för sinnena. Det gör — tro det eller ej — att kultur och underhållning behöver fördjupas, bli seriösare och uppriktigare, sträva att tillsammans med publiken nå högre, längre, vidare - inte alls bara fixa en stunds tidsfördriv.

Uranus position i huset pekar särskilt på tiden runtom år 2131 (den 11 juni, då Uranus har en kvadratur till Pluto i Tvillingarna) som signifikanta i detta skede — mot ett kulturliv som verkligen berikar och som avfärdar lättsamheter utan eftertanke. Det är också något som världens folk och företrädare blir särskilt angelägna om att markera inför varandra — att den tid man har ledig, till eget förfogande, är den som man vill åstadkomma mest med. Då kan var och en sikta på att förverkliga sig. Eftersom det involverar både Vattumannen och dess härskare Uranus, är det rimligt att detta genombrott för den högt siktande kulturen - såväl för så kallad elit som massorna — signalerar en meningsfull introduktion till Vattumannens tidsålder, som torde begynna blott decennierna därefter.

Sextilen till Pluto, den dramatiska kraften verksam inom all slags kommunikation som en igångsättare och frigörare, visar att denna omställning vad gäller fritids- och kulturliv raskt tar de nyvunna kommunikationsformerna till hjälp och stimulerar än fler banbrytande nyheter inom kommunikationens och tankeutbytets spelplan. Denna process och dess ingredienser är verksamma under hela millenniet, men har en särskilt framskjuten roll just runt 2130-talet och tiden därefter. När historiker långt in i framtiden skriver krönika över den period som är Vattumannens tidsålder, är det möjligt att just den omställning som skedde under 2130-talet anses ha varit tongivande för hela eran, den synbara katalysatorn bakom tidsåldern.

Det är alltså inga småsaker som Uranus bär på, i femte huset. Dess egenskaper kommer — inte alls bara på 2130-talet — att visa sig i de mest betydelsefulla förändringar och upptäckter, som alla har det gemensamt att de berikar människors fritid. En föraning om planetens roll ges redan runt 17 februari år 2000, på grund av att årets horoskop är identiskt med millenniets. Sammalunda för decenniet våren 2001 och för seklet 2013.

Längre fram i femte huset finns Mars, i slutet på Vattumannen. Planeten visar att när denna upplysningsvåg gått genom folket och världen en längre tid, kommer den att leda till att drastiska beslut fattas, att ivriga viljor gör upp med somligt och tar till sig annat. Vägval sker, tanke går över i handling, som också den ska syfta till insikt och klarhet. I detta finner man stöd hos allierade och likasinnade, förstås, vilket gör att det blir fråga om bataljer mot de övriga — om inte med handgripligheter så med skarpa ordväxlingar. Här används språket i hård agitation och som verktyg i en debatt förd mest hela tiden — inte i så mycket i det offentliga rummet som på fritiden och inom kultursektorns alla grenar. Ganska vasst kan det bli, omedgörligt när envar anser sig veta bäst. Det är Vattumannens bistraste sida som blottas — kunskap och klokhet som soldater, som betvingare av verkligheten — men också som det outtröttliga sökandet efter sanningar, alla sanningar. Här är tiden då friheter vunna i behagfullt kreativ anda stramas åt, och man tvivlar på att sådant som vunnits utan ansträngning kan ha något som helst värde — ens om det är idéer eller slutledningar.

Samtidigt sker alltid ett dynamiskt utbyte med den ständiga befrielseprocess, som Venus åstadkommer. Där Mars vill nå enighet verkar Venus ständigt för mångfald även på tänkandets plattformar, så att diskussionen fortsätter att leva, därmed även förädlingen, den fortsatta forskningen, ifrågasättandet.

Mars är förstås verksam i högre eller mindre grad genom hela millenniet, ofta just som en senkommen följd av ett genombrott i tänkandet som Uranus signalerat.Mest markant torde dock Mars roll vara för hur folk väljer att fylla sin fritid omkring år 2557 (den 10 november) — det ska förstås inte tolkas så exakt som just det året, men då eller i dess omedelbara närhet bör händelser äga rum som tydligt visar just på ovan beskrivna Marsegenskaper, och detta i högre grad än dittills under millenniet.

Efter perioden av Mars hängivenhet och bestämdhet, kommer Fiskarnas inflytande i femte huset — förvirring, omprövning, ödmjuk självkritik, rentav bristande självtillit. Teser som Mars ville spika upp på allehanda kyrkportar känns inte längre så övertygande. Folk börjar leta nya sanningar. För millenniets del sker det främst under 2600-talet för att sedan vara märkbart hela tvåtusentalet ut, men det kommer i vågor lite för jämnan i mindre skala — i synnerhet efter perioder av dogmatisk anda inom kultursektorn.

Produktion: sjätte huset

Eftersom sjätte huset är tomt på planeter är dess verksamhetsfält — arbetsliv och produktion — inte särskilt centrala under det nya millenniet i ett världsperspektiv. Så har det varit också under 1990- och 80-talet, medan 70-talets världshoroskop hade Mars i konjunktion med månknuten i sjätte huset. Det tydde på avgörande konflikter och en frustration som tog sig många uttryck - konkreta, motiga och aggressivt laddade, dessutom förvirrade, inte alls alltid med tydliga syften eller orsaker. Månknuten visar att 70-talet i hög grad handlade just om dess konflikter på arbetsmarknaden, som mestadels bottnade i en ovilja att ta på sig sysselsättningens livslånga ok.

Förvirringen och ifrågasättandet av arbetets art och mening varar även under det nya millenniet, om än i lågmäld form, faktiskt så att den arbetande delen av befolkningen är villig till uppoffringar även mot osäkra antydningar om belöning. Tillmötesgåendet i arbetslivet, också när kraven är ganska magstarka, bottnar i en förhoppning om att sålunda finna en ny mening med arbetet och nya arbetsuppgifter som känns väsentliga.

Denna anda hos de arbetande, som måste vara närmast ideal för arbetsgivarna, varar dock ej för evigt — varken i enstaka, tidsbegränsade situationer, eller i millenniet. I båda fallen inser med tiden arbetarna att de blott blir utnyttjade och reagerar — då huset övergår från Fiskarna till Väduren. De säger ifrån, vägrar eller avgår, tar strid för bättre villkor. Inte heller detta sker särskilt bullrigt eller omvälvande, men det blir genast knivigare för arbetsgivare att få sina anställda att ställa upp på sådant som de tidigare gick med på utan protester.

För millenniet i sin helhet sker denna övergång på 2600-talet, varvid det fortsättningsvis ställer sig mycket svårt att alls hålla anställda som fogar sig efter en lednings villkor och anvisningar — om de inte kuvats med tämligen bestämda metoder. Produktionen och dess sysselsatta blir något av en krigsskådeplats, där motstridiga viljor krockar och mycken energi slösas på ansträngningar som inte är produktiva alls, men bestämmer förutsättningarna för arbetsmarknadens parter och deras utbyte.

Det tycks som om arbetsmarknadens parter kivas mest för att ingen av dem känner så särskilt varmt för produktionen och de dagliga sysslorna alls. Andra delar av livet lockar så mycket mer, varför de aldrig kan bli riktigt nöjda med situationen inom arbetslivet.

Sjätte huset sägs traditionellt berätta mycket om det allmänna hälsoläget, vilket beror på att det historiskt varit folks arbetsuppgifter som mer än det mesta påverkat deras hälsa - förslitningsskador och andra yrkesrelaterade sjukdomar var fordom så gott som ofrånkomliga. Medicinens utveckling har i viss mån ändrat på detta — om än långt ifrån ändat det — så idag är det mer än sjätte huset som bör beaktas när hälsan ska studeras astrologiskt. Millenniehoroskopet visar dock att nervositet och själslig oro hör till de allmänna hälsoproblemen — i hög grad framkallade av oron på arbetsmarknaden, säkert också envist återkommande perioder av stor arbetslöshet. I längden utvecklar sig sådan oro till huvudvärk och muskelanspänningar, i synnerhet när arbetslivet på 2600-talet ändrar karaktär, men sådana inslag finns även dessförinnan. Det är när folk tar egna initiativ för att komma tillrätta med arbetssituationen, som hälsoläget tar den vändningen.

Hälsa och sjukdomar kan också läsas i de komplikationer som horoskopet visar upp — exempelvis hårda oppositioner och kvadraturer, samt tolfte husets innehåll. Sistnämnda visar att typiska folksjukdomar under hela millenniet är många former av magbesvär samt komplikationer i metabolismen — men inte till den grad att det allvarligt påverkar folks liv eller världsläget. Plutos position i Skytten säger att också synproblem är ett hot under årtusendet men de allra flesta klarar sig utan skavanker, faktiskt genom att de är så stimulerade i sin individuella utveckling. Världshoroskopet visar egentligen inte på några särskilt alarmerande hälsoproblem — möjligen utöver ovanstående också en del ledvärk, som syns framkallad av visst övermått av livets glädjeämnen, samt krämpor i rygg och benstomme när folk hindras från att utforma sitt privatliv efter egna ambitioner.

Allianser: sjunde huset

Världens aktörer är under det nya millenniet initialt ytterst ovilliga att ingå allianser, de ser hellre uteslutande till egna intressen, energiskt bevakade med helt egna medel. Andra håller de ifrån sig eller till och med sätter på plats. Jupiter visar att denna politik ger framgångar med tiden — stora och glädjande. Men de som ingår olika typer av allianser, där de ändå håller styvt på egenintressena och de egna villkoren, röner än större framgångar. Det är dynamiska koalitioner, som ofta utvecklar sig så att de två parterna kämpar mot varandra om vem som ska ha de största fördelarna och övertaget, såväl när alliansen ingås som under merparten av dess förlopp.

Vare sig det sker i ensamt majestät eller i motvilligt ingångna bilaterala överenskommelser, syns det vara just de individuella intressena som gynnas — sällan någon särskild gemensam sak. Sextilen till Mars visar att det från början alltid är egenintresset som initierar allianser, och därför fortsätter att vara deras röda tråd. Eftersom Mars härskar över Väduren, vars Jupiter i sjunde huset den har sextil till, är relationen mellan dem verkningsfull och tydlig. Mars är ledande, så att dess intressen driver fram allianserna — i regel inte monetära eller maktmässiga, utan strävanden som har med fritid och livets fröjder att göra, möjligheterna att gå vidare på självförverkligandets väg.

Det ovan sagda gäller också i allmänhet för äktenskapliga allianser, som alltså i viss mån syns komna ur två individers separata ambitioner och inte riktigt övergår till ett gemensamt bästa. Ingen av de två vill ge upp sin integritet eller kompromissa bort sina intressen.

Men något sker med de allianser som varar längre, som överlever dessa intressekonflikter. De övergår till Oxens natur, som är stabilitet och pålitlighet. De blir därmed betydelsefulla ömsesidiga beroenden, oskattbara för de inblandade. Dylika relationer har en stor uppgift att fylla, en varaktig mening, som Saturnus markerar i husets slut. Uppgiften är alltså inte enbart för relationen i sig, utan för vad som ska komma efter den, vad den lämnar för spår. I ett äktenskapligt samband antyder det förstås avkomman, som i det nya millenniet är vad relationen först sent omsider leder till — när det förr i historien ofta i stället har varit barn på väg som inlett äktenskapet. I bilaterala och andra samhälleliga allianser finns motsvarande "barn" — resultat som överlever alliansen och gynnar ättlingarna till den.

Betydelsen av detta stadium i de varaktigaste relationerna märks på alla aspekter som Saturnus bildar med andra planeter i horoskopet. Oppositionen till månen visar att i denna punkt upphör den annars så glödgat envisa individualismen att gälla, för nu är det verkligen fråga om en tvåsamhet. Sextilen till MC säger att detta är ett stadium som överensstämmer med hur var och en uppfattar sin egentliga drivkraft och karaktär, som ett mål för livet, medan trigonen till solen — på gränsen till fjärde huset — visar att detta är det verkliga steget mellan vad som är umgänge och vad som är en familjär närhet.

För såväl äktenskapliga som bilaterala allianser träder därmed ett ideal in, som säger att dylika band får sin mening — blir verkliga — först när lång tid gått. Där vi idag tenderar att prisa en relations glimmande startskede men känna liknöjdhet inför dess fortsatta gråare vardag, kommer det nya millenniet i stället att fnysa åt det nyss ingångna men lyriskt hylla det ålderstigna tvåsamhetsbandet. De tu blir ett — så småningom.

För världen i sin helhet är det förstås inte lätt att finna någon att ingå allians med, men alliansernas allmänna natur i världen visas ändå av detta hus, och då finns ungefärliga tidpunkter för när Jupiter respektive Saturnus allra mest gör sig gällande. Jupiter, som ger stora framgångar för allianser som alltjämt blott består av två själviska parter, blomstrar särdeles omkring år 2479, med en stor mängd framgångsrika allianser på många plan. Saturnus, som signalerar alliansernas övergång till något ansvarsfullt, med varaktigt resultat även för deras efterföljare, blir särskilt dominerande invid millenniets slut, runt år 2984. De allianser som varat länge kommer vid denna tid att befästas och få ett stänk av evighet, som torde bevara dem — i alla fall definitivt frukten av dem — långt in på det följande millenniet. Ett vackert startskott för 3000-talet, om än det också finns en tyngd, en barskhet över dylika relationer och den konservatism de ofrånkomligen domineras av.

ödet: åttonde huset

Då åttonde huset är tomt på planeter i det nya millenniets världshoroskop ska dess innehåll inte komma att spela särskilt betydande roll, vilket bara är att tacka för, eftersom huset behandlar sådant som mänsklig förmåga inte mäktar något emot — ödets vingslag, kan man dramatiskt utrycka det.

Födelse och död hör hit, då dessa fordom drabbade helt hjälplösa människor — och även om vi numera vet en hel del om att såväl hjälpa foster till världen, som att hejda dem från att alls bildas i livmodern, likaså om att förlänga mänskligt liv förbi forna tiders medellängd, är det ändå till detta hus dessa stora ting hör: människor föds och dör, vad de än själva har för synpunkt på saken. I fråga om världsliga horoskop är det bättre att tala om nativitet och mortalitet i allmänhet — och då visar nya millenniet en stadig lunk i lugn och ro med betydligt mindre av laboratorieingrepp i saken än vi idag förmodar. Det syns som om världen i allmänhet håller tillgodo med naturens inflytande på dessa ting, möjligtvis tålmodigt hjälpt på traven av konkreta, naturnära åtgärder — såsom kost, miljö och ekonomiska förutsättningar. I det mesta får dock de naturliga omständigheterna råda oinskränkt och världen visar respekt för denna naturens ordning.

Man kan gott säga att inom nativitet och mortalitet kommer världen att agera konservativt, liksom jordnära — intill 2600-talet, då Tvillingarnas inflytande vaknar, vilket betyder lättsamhet och ett betydligt mindre allvar i betraktandet och hanteringen av dessa ting. Även om detta hus — tomt på planeter — inte ska tolkas med utropstecken, verkar det som om 2600-talet innebär en sådan handvändning i fråga om världens attityd till dylika ting, så det torde vara kopplat till en nydaning av något slag, som berör just födslar och dödsfall — på så vis att de löper betydligt smidigare: folk föds lätt och smärtfritt, vilket ju var på tiden, och folk dör sammaledes.

Denna nya lättsamma ordning inom tillvarons allra tyngsta sektorer varar sedan millenniet ut, allraminst.

Andra ting som hör åttonde huset till har motsvarande förlopp: religion, skrock och metafysik, magi, vaga hotbilder som skärrar folk — till allt detta förhåller sig världen allvarsamt och respektfullt, utan att ens försöka komma tillrätta med dem annat än att hålla på förnuft och saklighet, försöka tro bara på det påtagliga, nästan avfärda allt som inte är materiellt. Men så svänger det på 2600-talet och dessa ting lockar på ett närmast lekfullt sätt. Man oroas inte längre, utan sysselsätter sig nyfiket med dessa faktorer, undersöker, prövar, låter sig till och med roas av dem.

Det antyder en helt ny världsbild, för att en sådan omsvängning ska vara rimlig och begriplig — i så fall en världsbild som syns människorna mycket gladare än någon vi skymtat på jorden hittills. Eftersom religion hör till detta hus, och något slags religiöst perspektiv är ett ofrånkomligt inslag i en världsbild som ska kännas hel, torde 2600-talet frambringa en ny religion — där vi måste ha vida ramar för vad vi är beredda att ge detta begrepp - som på sätt och vis har barnets anda: nyfikenheten och lekfullheten, närheten till den ogrumlade lyckan.

Det låter lika lockande som det är oss avlägset.

Nydaning: nionde huset

Det enklaste uttrycket för nionde husets föränderlighet är reformer, som då ska vara hyfsat allmängiltiga och innebära omställningar för så gott som envar och världen i sin helhet. Eftersom husets första och största del är i Tvillingarnas tecken kommer millenniet att vimla av dylika reformer, ofta inte ens av annat skäl än förtjusningen i omväxling. Ideligen måste folk anpassa sig till nya ordningar, som inte är särskilt tunga men ändå kräver att man hänger med — i synnerhet inom fält som har med språk, kommunikation och samfärdsel att göra.

Dessa reformers art kan jämföras med att i Internet ideligen behöva byta såväl lösenord som epostadress — små förtret som ändå vardagligt inverkar på rutinerna. Tidtabeller ändras stup i kvarten, system för all form av kommunikation ändras titt som tätt — till det bättre i de flesta fall men inte alltid så betydande framsteg som reformerna vill påskina. Ibland ändras det lika glatt tillbaka. All denna verksamhet innebär ändå i det långa loppet att hela världen skapar och underhåller ett allt tätare, kvickare och tillgängligare kommunikationsnät, som också i högsta grad används. Det blir vardag för envar att färdas över jorden - lekamsligt eller blott med verbala meddelanden. Nå, detta sista behöver vi ju inte titta i stjärnorna för att gissa om framtiden, dock ska förstås att kommunikationen kommer att ha en vardagligare, anspråkslösare karaktär än vi nu må ana. Människor flätas ihop i kommunikationsnätverk som blir en så självklar del av deras tillvaro att det inte upplevs som särskilt väsentligt eller spännande, inte heller ändrar det radikalt på hur världen förhåller sig till lokalt kontra globalt — det är blott vad som är det ena och det andra som kan skifta, så att vi idag skulle förvånas: en lokal krets kan geografiskt vara globalt utspridd och sådant som ses som globala avstånd kan i praktiken vara nästgårds, till och med inom ett enda hushåll.

Det medför onekligen en viss vilsenhet när människor man dagligen möter är de mest främmande medan de allra närmaste är personer man aldrig mött i levande livet. Därför syns omställningen på 2600-talet, med övergången till Kräftans tecken, efterlängtad — då verkar förändringar och reformer i en riktning avsedd att skapa känslomässiga band, närhet och kontakt mellan människor, en kontakt som överstiger den som tekniska kommunikationskanaler förmår. Nu vill man göra hela världen till en familj, knyta band kors och tvärs som ska sammanföra hela mänskligheten.

I detta tecken — alldeles i husets slut — finns den enda planetpunkten: Medium Coeli (MC), som visar att det är denna förändring — om än senkommen — som världens ledare och opinionsbildare först och främst eftersträvar under hela millenniet. Det är mot detta man anser sig syfta i det långa loppet, fast vägen dit visar sig vara mycket längre än man begynnelsevis kunde föreställa sig. De ser hela kommunikationsnätets utveckling och intensifiering som just steg i den riktningen, även om de i denna syn inte precis har sina befolkningar med sig.

MC har sitt knippe av aspekter, som visar hur väsentlig denna strävan är för världens ledare och språkrör — oavsett vad de offentligt ger uttryck för. Deras ideologiska kärna hör hemma här, vilka övertygelser som än i varje tid är de opportuna, och vad de än skriver under på är det deras övertygelse att de ändå egentligen strävar hit. Oppositionen till solen i Stenbocken och slutet på tredje huset visar att denna underliggande strävan har svårt att komma till sådant uttryck att befolkningen i världens länder omfattas av den, eller ens blir bekant med den.

På folklig nivå är strävan snarare att begränsa umgänget så att det får ett trångt intimt omfång, genom begränsning av kontaktnätet ska det bli familjärt och tydligt avgränsat mot omvärlden — medan världens ledare strävar att skapa dessa känsloband genom att gjuta samman hela världens befolkning. Det går förstås inte ihop, så det är osäkert om ens världens alla regeringar ska lyckas med denna emotionella globalisering — i vart fall under detta millennium.

Det finns också en liten hake med världsledningarnas strävan: när de tänker sig hela världen som en stor familj, menar de sig också vara bäst skickade att vara denna familjs överhuvuden. De vill ena och sammanföra världens folk, bland annat för att kunna styra dem enhetligt, eller som de hellre själva skulle vilja uttrycka det: skydda dem — utan att vara så noga med att ange mot vad.

Oppositionen till solen samt trigonen med månen antyder att denna ledarskapets strävan kommer att likna ett matriarkat mer än patriarkat. Inte så att ledarna — framför allt vid millenniets slut — kommer att vara kvinnor, även om det bör gälla en majoritet av dem, utan snarare att det är det moderliga snarare än det faderliga som är riktningsvisare för världens regeringar och att de har lättare att finna stöd hos kvinnor än hos män.

Denna ledarskapets karaktär som MC beskriver är realitet under hela millenniet men positionen i slutet på huset implicerar en särskilt framskjuten ställning, där förändringar i världsordningen framhäver och förhöjer ledarna och deras inflytande till en position mycket nära den despotiska, omkring år 2943. Då är härskarna i sitt esse och som mest envetna med sin strävan.

Regering: tionde huset

Världens styrande — såväl parlament som härskare i näringsliv och andra sociala sektorer — verkar under merparten av millenniet i Kräftans tecken, vilket betyder den beskyddande, sammangjutande riktning som beskrevs ovan om nionde husets senare del och MC. Ledarna verkar kontrollerande och beskyddande, ömsom det ena mer än det andra, ömsom i en outredbar blandning. Makten motiverar sig genom sin förmåga att skydda och värna om medborgarna — även när det sker mot deras vilja. Den organiserar sig därför på sätt och vis som en familj, med tydligt överhuvud och tydligt utmätta livsrum för medlemmarna. En nations medborgare ska lära känna sina ledare nog så väl som om de hörde till familjen och därför helst visa samma lojalitet. Det är si och så med hur denna strategi lyckas.

Det fortsätter sorgligen under det nya millenniet att vara så att världens ledare har en märkbar faiblesse för att ståta i eget majestät och mer eller mindre uttalat vilja lägga världen för sina fötter, vilket visas av den del av huset som befinner sig i Lejonet. Den sidan av ledarskapets strävan är särskilt tydlig från 2600-talet och under millenniets återstod, om än icke allenarådande. Månknuten i den delen av huset visar att händelseutvecklingen i världen i hög grad kan beskrivas som en process från dessa framträdande, ganska förhävda ledarskap i det större sociala sammanhanget, mot en privat, intim mänsklig sektor där fantasi och drömmar får husera, där folk i sitt privatlivs helgd förkovrar sig och odlar visioner om sanningen och meningen med alltihop. Mot denna kraft kämpar ledarna nog förgäves, så att de — trots all sin ståt och makt — blir alltmer perifera.

Det är i viss mån så att de styr, spektakulärt och med uttalad stolthet, över inte mycket mer än sina egna maktapparater. Deras styre har allt mindre med en folklig verklighet att göra, och de blir alltmer isolerade från sin befolkning, så att de är främmande för vad som rör sig i dess huvuden.

Det antyder någon form av aristokratisk ordning, där ledarskap på ett eller annat sätt går i arv inom en liten krets, som därmed för varje generation blir mer och mer avlägsnad från sina undersåtar — i synnerhet från och med 2600-talet. Månknutens position i huset visar att det ungefär år 2806 framstår med skärpa och tydlighet, att världens ledare och befolkningar är på väg åt diametralt olika håll.

Vid denna tid bör en historiesyn etableras som gör detta tydligt, och visar att det har varit en central process under hela det dittillsvarande millenniet. Det är också en tidpunkt då ledarskikt över hela världen initierar åtgärder i försök att vända denna utveckling, så att de åter kan få grepp om och kontakt med sina medborgare — men de lyckas inget vidare, inte ens med att kartlägga och påverka folklig sinnevärld. Medborgarna behåller sina drömmar och är så undflyende med dem, att dessa inte låter sig läsas, än mindre korrigeras.

Ideologi: elfte huset

Den grundton som råder inom ideologierna under millenniets första sex århundraden är Lejonets, vilket med ett ord innebär individualismen. Bra karl reder sig själv och allt det där. Ledare ska vara framträdande, starka individer, människor ska avkrävas ett stort och ofrånkomligt personligt ansvar för sitt liv och sina handlingar, med ringa förståelse för vilka deras omständigheter må vara. Det låter inte så sympatiskt. En god sida av det är i alla fall att en sådan ideologi också omfattar en stor respekt för personlig integritet och en vilja att ge utrymme för självförverkligande, för varje människas rätt att själv utforma sitt liv. Vi har ovan sett att ledarna inte riktigt bekänner sig till sådana friheter — åt andra än dem själva — men detta är likafullt de politiska ideologiernas kärnbudskap och röda tråd.

Det är förstås fjärran från demokratiska principer, i synnerhet som dylik ideologi gärna föder fram enskilda, mäktiga ledare hellre än folkflertalets representation, men vi ska minnas att 1900-talet, som i princip kan räknas som det första någorlunda demokratiskt ordnade seklet, inte varit så förträffligt med denna nyordning. I de flesta länder dröjde det allraminst till 20-talet innan kvinnor fick rösta, och rösträttsåldern är alltjämt så hög överallt att en stor andel av varje lands befolkning utesluts från möjligheten att välja hur också de ska styras — men styrda blir de ändå, så mycket mer än de röstberättigade. Vidare må vi ha den representativa demokratin som parlamentarisk realitet, men hur representativ den varit hittills går på många sättatt diskutera - den har också varit envis med att placera enstaka individer i sådana maktställningar att det inte varit mycket som ens allmänna val har kunnat göra åt saken. Den allra mest kollektivistiska ideologin, kommunismen, har med paradoxal symbolik ideligen givits individers namn: marxism, leninism, stalinism, maoism, och så vidare. Det är alltså ingen omvälvande skillnad från 1900-talet vi har att vänta oss av det nya millenniet, här är ju också de både epokernas horoskop överens.

Den demokratiska plattformen kommer att fortsätta som en arena för handlingskraftiga individer — vilket i det långa loppet gör mer despotiska regeringsformer till troliga ersättare av de demokratiska. Någon förfärlig dramatik innehåller dock inte denna del av världssamfundets verksamhet, eftersom det elfte huset är tomt på planeter. Inga ideologiska system förmår vara så betydande att de inverkar på någon signifikant andel av millenniet, de gör väl mest som individer: avlöser varandra med relativt korta intervaller.

Under 2600-talet ändras det dock, när Jungfrun tar över i elfte huset. Då blir ideologierna mer kritiskt vakna, noggranna och ifrågasättande — till den milda grad. Nu ska förnuftet och den reformistiska processen härska, och karismatiska ledare har föga chans att påverka idealen och de politiska doktrinerna - vilket dock ej hindrar dem från att fortsätta att styra och ställa, på sin kant. Igen visar sig den vidgande klyftan mellan ledarna och folket: samma period inleder de styrande en tydligare despotisk form för sitt regerande, medan massornas ideal och politiska strävan står till den omsorgsfulla ordningen styrd av debatt, granskning och konstruktiv kritik, där varje liten insats är lika viktig som de stora gesterna.

Det är då inte undra på att styrande och styrda fjärmas varandra. Konflikter dem emellan torde komma att höra till vardagen, med ideliga inslag av krockar och törnar, om än sällan med dramatisk kraft. Det är mer av ett ständigt groll.

Försakelser: tolfte huset

Det tolfte husets är platsen för allehanda offer och inskränkningar, varför det är glädjande att huset är tomt på planeter. De försakelser som världen måste utstå under det nya millenniet är sällan smärtande eller riktigt allvarliga. Under de första dryga 600 åren är det mest en grundläggande ordningsamhet som blir eftersatt, utvecklingen skyndar så att man överlag försummar detaljerna och den omsorg som skapar hållbarhet och tillförlitlighet. Det innebär bland annat att man tenderar att låta infrastrukturer förfalla, för att i stället ivrigt kasta sig vidare i högteknologiska och andra avancerade omstruktureringar. Man bygger med andra ord ofta på en vittrande grund, som inte sällan kommer att kapsejsa och först då tas om hand — ofta för sent, sällan preventivt. Prevention är något som över huvud taget inte hör denna tidsperiod till, något vidare — mest för att det helt enkelt inte verkar lika lockande som allt det nya världen ser födas. Jungfrun, som har denna del av huset, visar även att arbetslivet lider av begränsningar och en oro som inte vill lägga sig, vilket också markeras i sjätte huset.

Alla de omfattande förändringar som kommer på 2600-talet leder också till att det då är andra ting som försakas — Vågens tecken visar att den största bristen då kommer att bli den formella ordningen och balansen i samhället. Det går upp och ner, hit och dit, tämligen oförutsägbart och oplanerat. Rådande principer är varken många eller särskilt omhuldade, det är mer att ta dagen som den kommer — vilket inte är så olikt tillståndet under de första 600 åren. Förskjutningen från Jungfrun till Vågen är mest från materiella, omständigheter till de teoretiska strukturerna — lagar och regler, konventioner, principer och överenskommelser som skulle skapa balans. Det är själva samhällsordningen som vacklar — men falla lär den inte göra, om än den ibland torde bli ganska bräcklig.

Världshoroskopet för 2000-talet, baserat på det nya millenniets startögonblick – nyårstolvslaget den 1 januari 2000.

NÄSTA

© Stefan Stenudd 1999, 2006, 2011