Resumé:
millenniets huvuddrag
Det är lätt att gå vilse i den skog av förutsägelser som
astrologins alla beståndsdelar ger för det nya millenniet. Man behöver
spåra de enstaka röda trådar som sätter mest karaktär på eran, och
låta annat sjunka tillbaka till de underordnade roller som
astrologin antyder att det har.
Då är det viktigt att förstå de vilseledande egenskaper
som nuet besitter — för stunden är det mycket som verkar vara av
alldeles kolossal betydelse, men redan på ett år kan allt vara
glömt, och även om minnet blir kvar är det inte alls säkert att den
långtgående betydelsen väger särskilt tungt. Till exempel hör krig
till sådana händelser som i samtiden är allt annat
överskuggande men i det långa loppet så gott som alltid förlorar reell
betydelse för historiens förlopp. Krig är bullriga, smärtsamma sätt
att åstadkomma näst intill ingenting på.
I stället kan händelser som i nuet syns perifera och
försumbara, med tiden visa sig vara omvälvande. Det är så mycket i
historien som börjar minimalt, för att i det långa loppet växa
till laviner. Se exempelvis vad ett litet virus kan ställa till med,
hur lokalt det än i början härjar, och vilken mänsklig uppfinning
har inte startat som föga mer än en lustighet för den oanande
omgivningen, kanske också för uppfinnaren själv? Jag misstänker
att det är något av en grundlag för samhällsskedet, att det allra
viktigaste alltid börjar ske i periferin — där ytterst få i
begynnelsen ens lägger märke till det.
Man kan tala om en civilisationens tröghetslag —
plötsliga stötar flyttar inte samhällskroppen ett endaste dugg, medan
en stilla, ständig nötning från dess yttersta gränstrakter med
tiden sätter hela kolossen i rörelse, ger den dess riktning och
avgränsar dess framtida möjligheter.
Det mest signifikanta för framtiden ska alltså sökas i
nuets periferi, inte dess huvuddrag.
Ändå är det för oss alla idag tydligt vad
världshoroskopet också betonar som ett väsentligt inslag för framtiden: allt som
rör kommunikation och information. Vi är verkligen på väg in i
det extrema informationssamhället — ja, det är en utveckling
som kan sägas ha varit igång sedan den första
konjunktionen Neptunus-Pluto i Tvillingarna, alltså sekelskiftet 1400, och
som kommer att fortgå fram till sådär 8000-talet. Ett crescendo
för hela denna kommunikationens epok torde uppstå runt år
3368 — alltså utanför denna boks räckvidd.
För nya millenniet är denna framväxt av
informationssamhället en strävan mot nya perspektiv, bort från gamla
begränsningar eller fåror. I detta spelar förstås Vattumannens
tidsålder en avgörande roll, när den på allvar begynner under
andra hälften av 2100-talet. Kommunikationsflödet och dess nya
former utgör skarpa verktyg för de vågor av folkbildning, av
allmänhetens strävan efter förkovran, som tidsåldern initierar och
fortlöpande stimulerar.
Det är också tydligt i världshoroskopet att denna
folkbildning sker i opposition mot ledarskiktet, som nog hellre
hade behållit sina undersåtar i ett tillstånd av begränsade
insikter. Överheten visar sig igen och igen vara ovillig att acceptera
denna utveckling — motarbetar den inte så sällan — men till föga
gagn. Varken kunskapen eller strävan efter den är lätt att snärja,
hur mycket makt man än har till sitt förfogande — det kan gå
en stund, men snart är den stunden över och har inte ens
bromsat upp processen märkbart.
Det är ju även i vår tid tydligt att makt kräver kunskap
i alltmer omfattande grad och gärna använder denna
omständighet som sitt berättigande. Om folket har samma kunskaper
som sina styrande, hur ska då styret motiveras?
Gradvis under millenniet blir denna paradox en realitet
och undergräver maktens fundament, dess förmåga att isolera
och fjärma sig, att ta sig rätt. Jag vågar hoppas att demokrati
därmed ska bli en genomgripande realitet — om än det kan ta så gott
som hela millenniet, och vägen dit har inslag av betydligt
kärvare styrelseskick.
En omvälvning av inte mindre intresse är den som
sker mellan könen — deras roller syns bli något av de omvända
under det nya millenniet, vilket sker redan i dess inledning och
sedan varar årtusendet ut. Allmänt uttryckt närmar sig kvinnor
de individualistiska idealen och männen de kollektivistiska.
Självförverkligande kommer att ses som ett kvinnligt uttryck,
medan hem och familj i högre grad blir männens angelägenhet. Ett
byte som inte precis kan beskrivas som en förbättring, men i alla
fall en nyttig omväxling.
Kanske hänger det samman med den ovilja till
äktenskapsband som en stor del av millenniet kommer att kännetecknas
av. Folk är antingen motsträviga när det gäller att bilda fasta
partnerrelationer, eller låter dylika lösa av varandra med sådan hög
takt att de näppeligen kan rubriceras som fasta — och under de
korta perioder de faktiskt varar är slitningar mellan de två
äktenskapliga hälfternas individuella viljor hur vanliga som helst.
Men det traditionella äktenskapliga trohetsidealet
återkommer gradvis, från 2600-talet och sedan i stigande grad fram
till de sista decennierna på millenniet, då äktenskapliga band
ses som rena nödvändigheten och åter anses ska bestå "intill
döden skiljer dem åt".

Världshoroskopet för 2000-talet, baserat på det nya millenniets startögonblick — nyårstolvslaget den 1 januari 2000. Innanför cirkeln med zodiakens tolv stjärntecken markerar siffrorna de tolv astrologiska husen. Planeterna i solsystemet har sina egna symboler och i den innersta cirkeln markeras aspekter, särskilda vinklar, mellan dem.
© Stefan Stenudd 1999, 2006, 2011